Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
842 K. ERIKS SVENSKA MYNTNING.
af mera angenämt slag: de våldsamma kastningarna i afseende på
myntens godhet, de upprepade försöken att ersätta ett bättre mynt med
ett vida sämre äro för Sverige främmande, låt vara att vi äfven i vårt
land varsna en regelbundet fortgående benägenhet att låta myntens
halt sjunka. Urkundernas uppgifter om förhållandet mellan penninge-
och silfvermarken låta oss se, att relationen 1:6 var under början af
k. Eriks tid ganska vanlig, och jämte denna förekom relationen 1:7.
År 1405 uppenbarar sig relationen 1:8 och denna vinner allt mera
terräng, hon blir till sist redan under 1400-talets andra årtionde den
rådande, men aflöses vid midten af 1420-talet af 1: 8 1/2, som håller
sig ända till slutet af k. Eriks regering. Det ser således ut, som om
mynten under denne konungs tid hade småningom sjunkit i halt så
mycket, att relationen 1: 6 slutligen ersattes af 1: 8 1/2. Jag misstänker
dock, att k. Erik aldrig i Sverige slog mynt, så goda, att deras
förhållande till silfvermarken kunde betecknas med 1: 6 eller ens 1:7.
När började k. Erik slå mynt i Sverige? Dessvärre sakna vi
uppgift derom, ej heller finnas från hans tid några myntordningar i behåll.
Vi få derföre söka att hjelpa oss fram med de få och kortfattade
uppgifter, som tillfälligtvis förekomma i urkunderna.
Under ofvannämnda förutsättning, att relationerna 1:6 och 1:7
gälla de mynt, som voro präglade under k. Albrekts tid och
sedermera behöllo sig i rörelsen, må det anses vara ganska betecknande, att
k. Erik och dr. Margareta den 18 juni 1403 för stiftande af en messa
skänka Åbo domkyrka en summa af 300 lödiga mark, »hvar mark
räknad lika med sex mark svenske penningar» — alltså godkände de
två regenterne beräkningen efter företrädarens mynt, hvilket svårligen
hade kunnat ske, derest redan något nytt mynt, slaget efter annan
grund, hade blifvit utsläppt i rörelsen. Man antager, såsom nyss blifvit
framhållet, i Danmark, att den egentliga myntningen för den
ifrågavarande tiden började vid pass år 1405. Just vid den tiden synes
äfven i Sverige ett nytt mynt hafva blifvit infördt. I ett bref af den
31 oktober 1405 omtalas nämligen 60 mark svenska penningar »i detta
nya k. Eriks mynt, som i Stockholm slås och gängt och gäft är i
Sverige, att åtta mark göra en lödig mark». Den 7 och 9 november
samma år omtalas sju mark rena svenske penningar af »detta stora och
nya myntet k. Eriks, som nu går i riket». Dessa två yttranden gifva
tydligen vid handen, att det omtalade myntet var nytt, och vi äro
derigenom berättigade att anse, att k. Erik samtidigt började slå eget
mynt i Sverige och Danmark, att åtminstone i det förra landet hans
myntning begynntes just år 1405. Under de närmaste åren omtalas blott
någon gång relationen 1: 8. Att man icke gerna fogade sig i de nya
försämrade förhållandena, kunna vi lätt förstå, så länge mynt funnos
qvar från den föregående tiden, men jag måste tillägga, att under åren
närmast efter 1405 mycket ofta i urkunderna nämnas summor af svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
