Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
K. ERIKS SVENSKA MYNTNING. 845
icke var bestämdt af en noggrann kännedom om detta förhållande, utan
snarare af en ungefärlig uppskattning deraf. Så mycket tyckas vi
emellertid få taga för gifvet som att en särskild myntordning var
utfärdad för det finska mynthuset, ty under det förhållandet 1:8 inom
Sveriges hufvuddel blifvit rådande, synes man i Finland hafva fått nöja
sig med förhållandet 1: 10. 1
Samtliga i Stockholm präglade mynt hafva å den ena sidan ett
stort E lagdt på ett till fältets kant gående kors. På den andra
sidan ses än ett krönt hufvud med prydliga lockar, än en sköld med
tre kronor, än denne sköld lagd på ett kors af nyss angifna
beskaffenhet. Omskrifterna nämna Erik som konung och Stockholm som
myntstad. Före omskriften och mellan hennes ord förekomma skiljetecken
af mycket vexlande utseende, hvilka förmodligen beteckna de olika
utmyntningarna.
De i Vesterås präglade mynten hafva å den ena sidan skölden med
tre kronor, å den andra ett A, i de flesta fall krönt samt beledsagadt
af ett par rosor — helt visst en påminnelse om stadens latinska
medeltidsnamn Arosia —, i ett af mig kändt fall utan krona och rosor.
Åbo-örtugarne hafva än å den ena sidan ett krönt E lagdt på ett
kors, å den andra ett A, än å den ena sidan en sköld med tre kronor,
å den andra ett krönt A.
Huruvida de här omtalade mynttyperna inom hvar stad följt
hvarandra i den ordning, i hvilken de här uppräknats, vågar jag icke säga.
Vi sakna erforderliga hjelpmedel för att bestämma den inbördes
tidsföljden mellan dem. Den senast omtalade Stockholms-typen, med skölden
lagd på korset, är den allmännaste och torde derföre hafva varit använd
under en vida längre följd af år än de andre två. Inom hvar typgrupp
kunna vi iakttaga ett skiljaktigt arbete, hvilket äfven antyder typens
användning under någon tid. Mynten från Vesterås och Åbo äro vida
sällsyntare än de Stockholmska, helt visst beroende på en mera
inskränkt myntning. Af Vesterås-mynten är den i andra rummet
omtalade formen, såsom redan blifvit framhållet, ytterst sällsynt.
Vi kunna således uppställa följande skema:
Stockholm. Typ 1. Vigt: 1 gr. Fig. 678.
Typ 2. Vigt: 1 gr. Fig. 679.
Typ 3. Vigt: 1,18 gr. Fig. 680.
Vesterås. Typ 1. Vigt: 1,01 gr. Fig. 681.
Typ 2. Vigt: 1,12 gr. Fig. 682.
Åbo. Typ 1. Vigt: 0,90 gr. Fig. 683.
Typ 2. Vigt: 0,94 gr. Fig. 684.
1 Abooska mynt så godt mynt att 10 mark göra en lödig mark (1412). — Sedan
myntet försämrats efter k. Eriks tid, var man glad att hafva tillgång till hans
mynt. Ännu i ett bref af år 1489 talas om »gamla örtuger k. Eriks mynt», år
1485 om »150 mark Stockholms mynt i gamla örtuger, k. Eriks, k. Kristofers
och k. Karls mynt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
