Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
848 KK. ERIKS OCH KRISTOFERS SVENSKA MYNTNING.
nytt mynt. Dertill kommer, att just under åren 1436—1440 den
nationela känslan och begäret att gifva uttryck åt sjelfständighetssträfvandena
voro så stora, att man fann det nödigt att låta gravera ett nytt
rikssigill, hvilket finnes fäst vid handlingar redan af år 1436. I detta
sigill satte man såsom svenskhetens representant bilden af den hel.
Erik. Just vid den tiden kunde det passa att börja präglingen af
mynt, som bära samme Eriks namn. Helt visst var det med en
särskild betoning man satte den hel. Erik som en kontrast till den
pommerske Erik. Till stöd för detta antagande kan ytterligare nämnas,
att man i Helsingland gjort ett litet fynd af mynt, tre brakteater med
krönt hufvud, ett k. Eriks mynt, ett af detta s. k. interregnumsmynt
och ett preussiskt mynt från 1422—1440. Detta fynd synes föra de i
öfrigt ganska sällsynta interregnumsmynten 1 till närmaste närhet af k.
Örtuger från 1436—1440.
Eriks tid. Prof å dessa mynt äro här meddelade fig. 686 och 687.
Mynt af typen A. väga än 1,27, än 1,72 gr., af typen B. 1,45 gr.
Under åren 1436—1440 var förhållandet mellan silfver- och
penningemarken regelbundet som 1: 8 1/2.
Kristofer af Baiern blef konung år 1441 och regerade till ingången
af år 1448. Synnerligen många mynt finnas ej i behåll från hans tid;
de äro präglade i Stockholm och Åbo. I den förre staden bära hans
örtugar å den ena sidan ett kors och å detta en sköld med tre kronor,
å den andra än ett C, än ett K. Åbomynten hafva samme sköld och
kors samt å den andra sidan ett krönt A vid sidan af K (fig. 688—690).
Dessa mynt väga vida mindre än k. Eriks och den följande tidens
örtugar, nämligen endast inemot en gram. Det vanligaste förhållandet
mellan silfver- och penningemark synes fortfarande hafva varit som
1: 8 1/2, sällan som 1:9.
Fig. 686. Sanctus Ericus och Moneta Stockkolm. — Fig. 687. Sanctus Ericus
och Moneta Stockholm. — Båda efter original i k. Myntkabinettet.
1 Samlare hafva bland interregnumsmynten upptagit ett och annat mynt, som
helt visst bör hänföras till den äldre hr Sten Stures tid. Denna anmärkning
gäller t. ex. friherre Stjernstedts nr 370, hr Oldenburgs nr 194.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
