Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GOTLANDSMYNTEN. 893
De äldsta silfvermynt, som slogos under medeltiden, voro penningar
och bråkdelar af penningar; Nordens mynthistoria öfverensstämmer i
detta afseende fullkomligt med utlandets. De tvåsidiga gotländska
mynten äro emellertid icke penningmynt, utan hafva en högre valör,
de kunna derföre icke gerna vara äldre, åtminstone icke mycket äldre
än de mynt af flere penningars värde, som slogos annorstädes i Norden,
d. v. s. icke äldre än från förra hälften af 1300-talet 1. De äldsta af
dessa gotländska mynt, som för närvarande kunna dateras, tillhöra också
ett fynd, som tidigast blifvit i jorden nedlagdt på 1360-talet2. Att
dessa mynt haft högre valör än penningens framgår af deras vigt och
vidare af den omständigheten, att det tydligen är dessa mynt, som i
urkunderne kallas gotar eller gutar, stundom med tillägg af det mindre
hedrande, men genom den under 1400-talet dåliga halten väl förtjenta
epitetet ’svarte’, af hvilke fyra räknades på ett öre. Af Gotlandslagen,
hvars åt oss bevarade redaktion tillhör vid pass midten af 1300-talet,
framgår, att på hennes tid räknades på Gotland fyra örtugar på öret 3:
goten blir således det samma som Gotlandsörtugen. Af Gotlandslagarne
synes ock framgå, att man räknade tolf penningar på örtugen eller
goten 4.
Då eljes förhållandet 1 öre = 3 örtugar är konstant i Norden, må
väl den afvikande beräkningen på Gotland förefalla ytterst egendomlig.
1 Hanseaterne började slå mynt på flere penningars värde först år 1325, i Sverige
upptogs detta bruk först af k. Albrekt.
2 Detta fynd, anträffadt vid Lofves i Hejde sn, innehöll jämte de gotländska
mynten och k. Magnus Erikssons trekronemynt äfven utländska mynt, af hvilka
bestämmande för skattens nedläggningstid är ett mynt af abbot Henrik i Corvei,
hvilken styrde klostret endast under ett år, 1359—1360. Jfr Månadsbladet nr
51—52.
Vid Kyrkobinge i Othems sn hittades år 1704 en silfverskatt, bestående af
en skål, fem skedar och ett spänne af silfver, en armring af guld och »en hop
Gotlandsmynt (skillingar) vägande 66 lod», Mynten äro längesedan inordnade
i myntkabinettet och kunna nu ej urskiljas. Det borde knappast kunna vara
annat än gotar, hvilket vore af intresse att veta, då skattens öfriga föremål
snarare tillhöra 1200- än 1300-talet. Jfr mitt arbete Medeltidsfynd från Got-
land, s. 1 f.
3 Detta förhållande framgår otvetydigt af Gotlandslagen I: 23, hvarest följande
stegring af bötessatser förekommer: 8 örtugar — half mark — en mark; 8
örtugar äro således — 1/4 mark =—2 öre, alltså 4 örtugar — 1 öre.
Fullt tydligt finnes detta icke uttaladt, men det ofvanstående torde vara det
riktiga. Schlyter har visserligen uppgifvit, att Gutarne räknade 8 penningar på
örtugen och stödjer detta sitt påstående på tvänne stadganden: get skall
igenlösas för 6 penningar, bock för 1 örtug (Gotl. L. I: 45), frivillig bergningskarl
skall hafva 6 penningar af hvart lopsland för korn, 5 penningar för råg och
hafre (Gotl. L. I: 56). Det senare stadgandet bevisar uppenbarligen ingenting,
det förra antyder möjligen att 6 penningar äro = 1/2 örtug. Derför talar
förnämligast den omständigheten, att i Gotlandslagen och ännu mera i Visby
stadslag förekomma just 6 penningar som en bötessats, hvilket gör det sannolikt,
att 6 penningar var en jämn bråkdel af örtugen. Af vigt synes mig i främsta
rummet vara föreskriften i Visby stadslag (I: 5), att om en främling stämmer
någon inför fogdarne, skall han för stämning på landet betala 6, i hamnen 8
penningar, om han stämmer inför rådet resp. 8 penningar och 1 örtug. Detta
visar, att Schlyters antagande 1 örtug = 8 penningar är orimligt. Mig synas
de här uppgifna siffror svara mot 1/2 örtug: 2/3 örtug och 2/3 örtug:1 örtug.
Fyra penningar (=— 1/3 örtug) är äfven en vanlig sats.
h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
