Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
894 GOTLANDSMYNTEN.
Jag tror denna vara af senare ursprung, icke äldre än införandet af
de ifrågvarande mynten 1.
Men om dessa mynt icke äro äldre än från midten af 1300-talet
eller på sin höjd från den närmast föregående tiden, hurudana voro då
de tidigare gotländska mynten — eller funnos icke sådana?
Att de funnos är otvifvelaktigt. År 1333 omtalas 9 mark monete
gottensis. Ja, i en urkund af år 12112 lofvar biskop Albert i Riga, att
mynten i denne stad skola vara af samma värde som de gotländska,
om ock med någon skilnad i utseendet. Något äldre intyg om
Gotlandsmynt har jag icke funnit, men det anförda yttrandet röjer, att de
gotländska mynten redan vid den tiden voro väl kända, och all
sannolikhet talar för, att Gotland icke saknat mynt under den föregående
lysande handelsperioden.
Eget nog innehålla fynden intet, som kan fylla luckan. Gotlands
jord har, som bekant, lemnat oss i stort antal myntskatter hörande till
slutet af den hedna och början af den kristna tiden. De senaste mynten
i dessa skatter tillhöra den senare hälften af 1000-talet. I dem
förekommer intet enda mynt, som kan anses vara slaget på Gotland 3.
På Gotland äro någre gånger funne skatter af det slag af mynt,
som jag i det föregående omtalat såsom sannolikt utgångna från ett
mynthus i Kalmar, hvilket arbetade för k. Knut Erikssons räkning.
Skulle icke dessa mynt, då de ju i icke ringa antal hittats på Gotland,
kunna vara just de oss felande gotländska? Jag tror det icke, och mina
skäl äro följande. Dessa mynt äro på det närmaste beslägtade med de
samtida östgötska med ett bredt, rutadt kors: vi hafva här tydligen för
oss två sidoordnade grupper, tillkomna under samma förhållanden, med
gemensamt ursprung. Det är icke gerna tänkbart, att en så nära
öfverensstämmelse skulle finnas mellan mynt utgångna från ett kongl. svenskt
mynthus och ett gotländskt. De mynt, som jag på grund af
fyndförhållandena kallat östgötska, äro aldrig funna på Gotland och är således
för dem gotländskt ursprung otänkbart, derföre böra äfven de s. k.
Kalmarmynten anses slagna på fastlandet. Det finnes ej heller någon
tänkbar anledning, hvarföre gotländska mynt skulle förekomma i så stort
antal på Öland och i det motliggande landet ända in i Småland, men
1 Om man som betalningssats lärt sig att räkna örtugen och derefter, på grund
af utländskt inflytande, kom att slå mynt af den tyngd, att det behöfdes fyra
för att väga upp ett öre, är öfvergången lätt tänkbar från beräkningen af 3 till
beräkningen af 4 örtugar på öret, hvilket icke nödvändigt behöfver sträcka sig
längre än till penningeväsendet; man kan, när det var fråga om rena
vigtförhållanden fortfarande hafva räknat tre örtugar på öret. Att det gotländska
räknesättet för penningar föreföll egendomligt, framgår af den regelbundenhet,
med hvilken man i urkunderne uppgaf »fyra gotar på öret».
Rörande brefvets datering jfr Rydberg, Sverges traktater, del I, s. 121.
3 I desse myntskatter förekomma ganska ofta mynt, som äro efterbildningar af
de engelske konungarnes Etelreds II:s och Knuts mynt, efterbildningar, af hvilka
åtminstone några kunna hafva kommit till på Gotland, men dessa tillhöra snarare
den förra än den senare hälften af 1000-talet.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
