Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HANSANS MYNT. 903
sidiga eller, såsom de af samtiden benämndes, jämna mynten (plana
moneta) redan tidigare åter kommit till heder, men vi hafva likväl sett,
af hvilken betydelse det för den återstående delen af vår medeltid var,
att k. Albrekt i Sverige införde de hanseatiske städernes s. k. hvite
penningar, det hos oss något senare s. k. örtugsmyntet.
”Wittenpennighe’ kallades de nya mynten på grund deraf, att de
genom kokning gjorts hvite. Allraförst buro de ett annat namn —
veerlinghe, d. v. s. fyrpenningar. De lybska mynten af detta slag hade
å den ena sidan den kejserliga örnen, å den andra ett kors med
öppning i korsningspunkten. Vid de upprepade aftal, som rörande
myntningen träffades mellan de förbundne städerne, gåfvos föreskrifter om
formen af denna midtöppning, om bifigurer i korsvinklarne, om
begynnelse-ornament i omskrifterna — man ville, för kontrollens skuld,
göra det möjligt att skilja mellan utmyntningarna efter de olika
aftalen. K. Albrekts första mynt hafva tre kronor i stället för örnen,
812. Lybsk Wittenpfennig.
liksom Hamburg hade sitt märke borgen o. s. v. Dessa mynt skulle
slås af 14-lödigt silfver, de äldsta hafva en medelvigt af 1,23 gr. En
wittenpfennig finnes afbildad fig. 812.
Ungefär samtidigt med präglingen af desse fyrapenningar synes
man äfven hafva börjat slå tvåpenningar, kallade blafferte eller, med en
väl omständlig benämning, som dessutom vid första påseendet förefaller
temligen otydlig, ’penninghe van twee penninghe’. Sådane hafva
hittats i Sverige (Skåne) och således inom vårt land haft användning,
men på det svenska myntväsendet hafva de icke utöfvat något inflytande.
Under åren 1411—1422 började man slå ’soeslinge’ och dreilinge’,
mynt på 6 och 3 penningar, från år 1432 äfven skillingar. För det
egentliga Sverige blefvo dessa myntslag utan större betydelse: huru de
gåfvo upphof till dansk myntning, är redan visadt. År 1461 börjades
präglingen af dubbelskillingar; 70 skulle slås af en mark 12-lödigt
silfver. Vid pass 60 år senare infördes en annan bestämmelse för
dubbelskillingarne: af en mark 735/8-lödigt silfver skulle slås 56. Lybeck
började med denna myntning år 15221, de andre städerna följde, men
Fig. 812. Omskrifterna: Moneta lubicensis och civitas imperialis. — Efter original
i k. Myntkabinettet.
1 Härmed beriktigas den s. 873 genom misskrifning insmugna uppgiften, att
dubbelskillingar slogos första gången i Lybeck år 1522 — då slogos de första
dubbelskillingarne af det nya slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
