Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PREUSSEN, LIFLAND, ESTLAND. 905
Örnvingen omtalas i den nyss anförda lagredaktionen samt i de på
denna grundade s. k. Lydekini anteckningar, således i texter, som
enligt professor Schlyter 1, tillhöra tiden 1281—1300. Men om än Lybeck
erhöll mynträtt år 1226, om än möjligen brakteater med örnbilden
tillhöra stadens första myntningsperiod, man slog dock icke vid den tid,
då ordet örnvinge insattes i den vestgötske lagtexten, i Lybeck några
mynt i värde af 18 vestgötska eller 9 svenska penningar, utan
uteslutande småmynt på en penning eller på sin höjd två. Ja, vid pass
år 1300 funnos i Europa inga andra stormynt än de, som i det
föregående blifvit omtalade, och af dem kan intet förtjena benämningen
örnvinge. Det synes mig på grund häraf föga troligt att det är ett
prägladt mynt, som med detta namn betecknas.
På Gotland har man någon gång funnit mynt slagna af den tyske
ordens högmästare. Handelsförbindelser måste hafva förekommit mellan
ön och Preussen. Vid öfvergången från 1300- till 1400-talet var ön
dessutom i ordens våld i ej mindre än tio år.
Det har redan blifvit nämndt, att man i början af 1200-talet för
den myntning, som försiggick i Riga, tog till förebild den gotländska:
mått och vigt skulle vara de samma, men stämpeln olika. Då vi icke
känna utseendet af de gotländska mynten från den nämnda tiden, är
det svårt för oss att göra oss en föreställning om utseendet af de
samtida Riga-mynten. Medeltidsmynten från Lifland och Estland äro för
öfrigt så litet kända, att det ej lönar sig, att vi här inlåta oss på en
undersökning af dem, helst förrådet af mynt från dessa två landskap är
i k. Myntkabinettet för ändamålet väl ringa.
Om förbindelsen mellan de est- och lifländska mynten och ett
nordiskt system synas ett par antydningar finnas utöfver den tydliga
uppgiften i biskop Alberts bref af år 1211. Vi finna nämligen i
redogörelsen för den påflige uppbörden af år 1282 omtalade 150 danska
mark, som kallas revalska och äro efter svensk vigt’2. År 1409 säges
i en urkund rörande Finland, att fyra revelska (silfvermynt) gingo på
ett öre, liksom fyra gotar räknades på ett öre. Med revelska
(silfvermynt) menas tydligen artige — således äfven namnet nordiskt. Mot
slutet af medeltiden präglades i Estland och Livland mynt af större
valör, men jag har icke funnit dem omtalade i svenske urkunder 3.
Jag återkommer i nästa kapitel till de revalska myntens värde i
förhållande till de svenskas.
Som arf från det romerska tidehvarfvet öfvertogo de tidigaste
germanske staterne en guldmyntning. Vid den tid då det karolingiska
1 Vestgötalagen s. XIII och XVII.
2 Cl marchis argenti Dacie quod dicitur de Riualia in pondere Svecie o. s. v.
Munch, Pavelige Nuntiers regnskabs- og dagböger s. 6.
3 Jfr Toll och Sachssendahl, Siegel und Münzen der mweltlichen und geistlichen
Gebietiger über Liv- Est- und Curland bis zum Jahr 1561.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
