Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MYNTRÄTT. BISKOPARS MYNTNING. 911
lätte gyllen’, hvilke nämnas t. ex. i en svensk urkund af år 1459. Så
dålige kunde desse vara, att en omtänksam styrelse rent af förböd dem.
Hansestäderne kommo åren 1441 och 1450 öfverens att icke tillåta någre
postulatsgyllen hafva omlopp. I Sverige synas de deremot hafva fått
gå utan anmärkning; år 1491 höllo påflige uppbördsmän till godo
med dem.
Af stort och orubbadt anseende var den ungerske gyllen, som troget
bibehöll florinens finhet och vigt och derföre ofta nämndes dukat.
Lybeck slog äfven länge lika goda guldmynt, s. k. lybske ungerske.
I en handling af år 1534, som gäller förhållanden i Nederland,
omtalas två slags guldmynt, dubbla crassater (äfven kallade korsäter,
krosater) och portugalöser, båda slagen äro af portugisiskt ursprung.
Cruzado slogs först af k. Alfons V (1438—1481) af mycket fint
guld (233/4 karat) och en vigt af 71 gram. Å ena sidan ses en sköld
inom bågar, å den andra sidan ett kors inom ett ramverk.
Portuguez slogs först under k. Emanuel (1495—1521). Guldet var
lika fint som å cruzadon, vigten 702—712 gram.
Olaus Magni säger, att konungar, furstar, kyrkans stormän och
städernes myndigheter hade mynträtt. Detta yttrande kan dock icke
anses vara fullt korrekt.
Det finnes ingen gammal uppgift, icke ens den svagaste antydan,
att någon svensk stad haft mynträtt. Sådana inskrifter på mynten
såsom ’moneta Stocholm’ gifva upplysning allenast om myntningsorten.
Vi sakna all anledning att gifva någon annan betydelse åt stadsnamnen
Ledus (Lödöse) på vissa k. Knut Erikssons mynt (s. 810 fig. 480) eller åt
stadsnamnet Arusia, det nuvarande Uppsala eller Vesterås (jfr s. 813
fig. 511), som förekommer på en k. Knut långes brakteat, ehuru
stadsnamnet här icke är förenadt med konungens namn. Men väl kunde,
såsom vi strax skola se, myndigheterna i en stad få uppdrag att
kontrollera den myntning, som verkställdes för regeringens räkning.
Det finnes ingen gammal uppgift, som gifver vid handen, att någon
prelat inom medeltidens Sverige hade erhållit förmonen att för egen
del slå mynt. Men en antydan, att sådan varit åtminstone i något
stift och under någon tid händelsen, föreligger möjligen i de mynt från
k. Valdemars tid, som bära bilden af en hand omfattande en kräkla
Gfr s. 816 fig. 554 och 555).
Det hade äfven varit lätt förklarligt, om Sveriges biskopar erhållit
mynträtt, då biskopar i Norge och Danmark voro tidtals i besittning
af en sådan. Om erkebiskopens af Lund mynträtt må här följande
meddelas. Denne skänktes af k. Knut den helige eller k. Erik eiegod
(således någon gång inemot eller strax efter år 1100) och stadfästes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
