Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
912 FÖRLÄNING AF MYNTRÄTT.
k. Valdemar seier år 1213, af k. Olof år 1377, då myntningen i Lund
åter upptogs efter att en kortare tid hafva varit nedlagd. Med k.
Kristofer af Baiern (1439—1448) upphörde all myntning i Lund.
Något sjelfständigt utöfvande af mynträtten tillkom emellertid icke
erkebiskopen. Han hade visserligen egen myntmästare, men denne
hade att i allt, i präglingstider, i afseende på halt, vigt och utseende,
rätta sig efter konungens myntmästare i samme stad. Ej heller fick
erkebiskopen låta mynta så mycket han behagade, det var allenast en
fjerdedel af myntningen i Lund, som var åt honom öfverlåten jämte
således en fjerdedel af de förmoner, som medföljde mynträtten 1. Mynt,
som innehålla en erinran om Lunds erkebiskopar såsom delegare i
myntningen i Lund, äro afbildade s. 820 och 821.
När en ort, å hvilken mynthus fanns, gafs någon storman i
förläning, kunde mynträtten följa med förläningen eller från denna
undantagas; men i det förra fallet var det fortfarande konungens myntning,
som der utöfvades, det var endast inkomsten af myntningen, som kom
läntagaren till godo. När k. Håkan Magnusson förlofvade sig med
fröken Elisabeth af Holstein, lemnade kk. Magnus och Håkan den 29
juni 1361 åt hennes fader och farbroder i förläning Kalmar stad med
län och mynt2. Att der verkligen myntades under den tid Holsteinarne
innehade länet, framgår af en redovisning från år 13653. Som
Holsteinarne synas hafva slagit mynt i Kalmar redan under början af
förläningstiden, måste dessa Tafva varit af den typen, som k. Magnus
använde. Den 25 juli 1363 anslöto sig Holsteinarne, med bibehållande af
länet, till den blifvande k. Albrekts parti, hvadan de mynt, som de
derefter präglade måste hafva varit af hans typer4.
Från en föga senare tid hafva vi ett annat exempel, visande en
annan nyans af myntförläning. Den 27 februari 1375 öfverlät hertig
Albrekt af Meklenburg, i eget och i sonen k. Albrekts namn, således
å regeringens vägnar, åt en tysk riddare, Hans von Hanow, myntet på
Silfverberget 5.
Hr Severin Norrby slog, såsom vi hafva sett, mynt i Visby, och
Ronneby. Men dessa mynt kommo till under en tid af oordnade
förhållanden, då en myndig slottshöfding kunde tillåta sig mycket,
hvartill han måhända ej fått tillstånd; hr Severin behöfde penningar för att
aflöna sina trupper och då slog han mynt.
1 Biskopen i Ribe hade redan af k. Knut den store fått half mynträtt, biskopen
af Slesvig fick af k. Valdemar den store likaledes half mynträtt. Biskopen i
Roeskilde hade redan på 1000-talet fått en fjerdedel af mynträtten. Jfr Steenstrup,
Studier, s. 722, Hauberg, Danmarks myntvæsen og mynter 1241—1377, s. 5.
Rydberg, Sverges traktater del 2 s. 307.
Jfr Urkundensammlung der schleswig-holstein-lauenburgischen del 2 s. 243, 271,
272, Redovisningen gäller åren 1361, 1363, 1364 och början af 1365.
4 Skulle det E som förekommer å Kalmarbrakteaterna med k. Albrekts namn,
möjligen beteckna den holsteinske grefve (H)Einricus ?
Jahrbücher des Vereins für Meklenburgische Geschichte del 6 s. 128.
En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
