Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
938 MARK SILFVER OCH MARK PENNINGAR.
hafva någon skada deraf. Vi veta, att i riket dock är brist nog på
penningar dessförutan.»
Sedan myntningen hade blifvit införd och sedan myntsilfrets halt
hade gjorts sämre än den halt, som man fordrade att finna hos
fullgodt silfver, infördes en ny olägenhet, i det ett belopp, som var
angifvet i mark eller i underdelar af mark, måste vara tvetydigt, såvida
det icke samtidigt uppgafs, huruvida det var fråga om mark silfver
eller mark penningar. I de bevarade urkunderne göres ganska
regelbundet denne skilnad, men i lagarne nämnas gemenligen endast mark, öre,
örtug, utan ringaste tillagda upplysning. Det allmänna, på traditionen
grundade medvetandet måste hafva fyllt den lucka, som vi, när vi läsa
de gamle lagarne, förnimma. I Östgötalagen finna vi dock skilnaden
mellan de två slagen af marker antydd. I ärfdabalken kap. 17 säges,
att träl skall lösas till frihet med 3 mark vadmal eller 6 mark
penningar eller fyra nyttjenöt. Dråpabalken kap. 16 säger, att om en fri
man dräper en träl, skall han böta 3 mark ’sådana som träl skall lösas
med’, d. ä. 6 mark penningar eller 3 mark vadmal, 12 alnar på öret!,
eller fyra nyttjenöt, oxe som dragit tre vårar eller ko som burit tre
kalfvar. Det torde icke vara tvifvel underkastadt, att ju de tre mark,
som i det senare lagstadgandet nämnas, äro mark silfver — den tid, då
dessa stadganden nedskrefvos, gingo således i Östergötland 2 mark
penningar på 1 mark silfver. På de ställen i denna lag, der icke någon
närmare bestämmelse gifves, torde vi få anse mark penningar menad.
I Upplandslagen af år 12962 göres skilnad mellan karlgill och
köpgill mark. Någon närmare upplysning om förhållandet mellan de
två markerna lemnar icke lagen, men mig synes otvifvelaktigt, att Ihre
har rätt, då han anser karlgill mark betyda den, som fordom hade ingått
i lösen för en träl, den lösen, genom hvilken trälen skulle blifva en
karl — Upplandslagen använder ordet karl för att beteckna den frie
mannen, t. ex. i det allittererande uttrycket ’karl och konung’.3 Den
karlgilla marken skulle således motsvara den mark, som i jordabalken
kap. 1 omtalas på två olika sätt, som ’mark skärt (= renadt) silfver’
eller som ’penningar, af hvilke man kan bränna en mark silfver’.
Så snart myntets halt hade blifvit en annan än den normale
silfverhalten, fick ordet mark således en dubbel betydelse. Det betecknade då
dels en vigtenhet af silfver, — under den föregående tiden hade det varit
likgiltigt om silfret var myntadt eller icke —, dels en räkneenhet,
nämligen 1 mark —8 öre — 24 örtugar = (efter de skilda lokala
förhållandena) 192 eller 288 eller 384 penningar. I lagarne framträder ock
skilnaden mellan de två slagen af mark, då i Vestgötalagen (I. arfd-
1 Alltså 96 alnar på marken. Tygets bredd tfinnes icke angifven, men den torde
hafva varit bestämd genom häfd. Jfr bygdabalken kap. 9.
2 Vid den tiden torde vid pass 3 penningemarker hafva motsvarat en silfvermark.
3 Schlyter delade i början samma åsigt (jfr Östgötalagens glossarium under ordet
mark).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
