Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄGD OCH RÄKNADE MARK. RENT SILFVER. 939
balken kap. 22) talas om 2 öre guld eller 2 mark vägna — alltså mark
silfver, i Östgötalagen (dråpabalken kap. 17) talas om tre mark talda
eller räknade — alltså mark penningar. Samma terminologi återfinna
vi i någre urkunder. I ett bref af år 1266 (DS nr 522) omtalas en
pecunia numerata (tald), som skulle erläggas i penningar och annat,
hvars värde således skulle evalveras i räknade penningar. I de påflige
uppbördsmännens räkenskaper för åren 1327 och 1328 heter det rörande
myntet i Sverige: »det lilla myntet väges icke, utan räknas». I ett bref
rörande samma uppbörd omtalas ’3832 mark 2 öre räknade (numeratas)
efter svenskt sätt’. Enligt en odaterad skrifvelse sålde Sko kloster till
biskop Henrik i Linköping (1258—1282) gods i Småland och fick i
lösen först ’4 mark silfver mindre än 100 mark rent silfver efter tolftal’ 1
och derefter 20 mark silfver ’i vägde penningar såväl svenske som
gotländske, jämte 8 mark silfver i sterlingar’1. Då den tiden de svenske
penningarne, såvida de icke tillhörde en föregående tid, och ännu mindre
de gotländske, icke voro så gode, att en mark penningar svarade mot
en mark silfver, måste vi tänka oss, att man vägde upp så månge
penningar, att de motsvarade 20 mark silfver — hvilket ju var ett lätt
räkneexempel, då man kände, åtminstone ungefärligen, penningarnes
halt, så vida vi icke skola lägga vigt vid den omständigheten, att i
detta fall talas om ’silfver’ och icke om ’rent silfver’, hvadan de 20
markerna kunna betyda 20 mark silfver af den halt, som motsvaras af
20 mark vägde svenske och gotländske penningar.
Den senare förklaringen är mycket rimlig och skulle måhända, då
biordet purum (’purt’, rent) här fattas, böra anses vara den bättre.
Dock må framhållas, att man uppenbarligen, åtminstone mången gång,
sagt helt enkelt argentum eller ’silfver’, då man menat argentum purum.
Som exempel må anföras ett bref af år 1345, hvars svenska text talar
om 100 mark silfver efter svensk vigt, under det den latinska texten
talar om 100 mark puri argenti. I en uppbördsräkning af år 1328 talas
om ’marce argenti ad pondus de Stocolmis’, men då det tillägges, att
på hvar sådan mark räknades 5 mark 12 penningar af svenskt mynt,
är det uppenbart, att efter argenti är ett puri underförstådt. Ibland
nöjde man sig icke ens med att tillägga detta biord, utan man talade
om silfver, som var bonum, purum et examinatum, godt, rent och
pröfvadt (1311),2 om silfver, som var purum et legale, ’rent och lagligt’
(1312). ’Laglig’ i denna sammanställning får en närmare förklaring af
ett uttryck i ett annat bref från samma år: 100 mark ’argenti puri Lubike
1 Quatuor marcis argenti minus quam centum marcas puri argenti sub duodenario
numero — — — viginti marcas argenti in ponderatis denariis tam in swenicis
quam in gutensibus cum octo marcis argenti in sterlingis. DS nr 854.
2 Det för rent befunna silfret måste hafva undergått en pröfning och det ligger
derföre nära till hands att uppfatta examinatum som ett förklarande tilllägg
till purum. Dock synes man — hvilket andre förut påpekat — hafva gjort
någon skilnad mellan purum och examinatum, ty i ett bref af år 1323 talas om
300 mark ’puri argenti’ och 1/2 centner ’argenti examinati’ (DS nr 24024).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
