Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
978 UTLÅNING MOT RÄNTA.
hafva kungörelser af enhanda innehåll afgått till de öfriga stiften, ehuru
de icke blifvit till vår tid bevarade.
Nästa förordning angående ocker utgick från det möte, som hölls
i Arboga den 17 september 1412. Vi, säga de här församlade
biskoparne, sörja att ockret, som strider emot Gud och hans bud, som
utrotar menniskors förmögenhet och är förhatligt, ur girigheten, som är
en Gehennas pöl, flödar ut och orenar med sin afskyvärda stank hela
Sveriges rike, framför allt derigenom att ädlingar, köpmän och månge
andre få af konungar, förstar och andre, som äro lägre, till pant jord,
fästen, landskap, gårdar och andre egodelar med stor afkastning, af
hvilka de lyfta afkastningen, af hvad slag den må vara, alltefter deras
afskyvärda snikenhet, och drifves derigenom den dem underlagda
befolkningen till yttersta armod. Under falskt sken drefs ett annat slag
af ocker, i det man icke nöjde sig med att taga pant, utan tvang
den hårdt ansatte gäldenären att sälja sin jord för en fjerde- eller
femtedel af värdet, visserligen med återköpsrätt, men af den sålunda sålda
jorden gick all afkastning, som svarade mot ett vida större kapital än
köpeskillingen, till köparen. På grund häraf inskärptes på nytt
förbudet af år 1344, att den årliga afkastningen skulle afdragas på lånesumman.
Kyrkans försök att i detta fall lagstifta kunde dock icke få något
varaktigt bestånd gent emot den i en Destämd riktning gående
utveoklingen; att kapitalet skulle kunna gifva afkastning, att man skulle hafva
någon ersättning för omöjligheten att för egen del begagna ett
utlånadt kapital ingick småningom i det allmänna medvetandet. Till sist
talas helt oblygt i skrift om penningar, som lånas ut mot ränta. Det
är eget nog en halft andlig stiftelse, ett i Kalmar förekommande
Helgalekamens brödraskap, som mot medeltidens slut dref en, synes det, ioke
oansenlig lånerörelse. År 1472 lånade en person af brödraskapet 20
rhenska gyllen, ’summerade på’ (= evalverade till) 120 mark stackota
(d. v. s. gotländskt mynt), hvar gyllen = 6 mark, med sådant skäl, att
han skulle gifva om året 6 mark till ränta, halfdelen fjorton dagar före
påsk, andre halfdelen före Mikaelsmessa. År 1489 lånades 100 mark
mot en årlig ränta af 5 mark. År 1492 lånade en borgare i Kalmar
också 20 rhensko gyllen (fortfarande =— 120 mark stackota) ’och jag skall
gifva deraf årligen 6 mark stackota till ränta, halfdelen vid
Mikaelsmessan, halfdelen vid påsk’. År 1493 lånades 100 mark mot 5 marks årlig
ränta, år 1496 lånades 20 mark svenska =— 60 mark stackota mot en
årlig ränta af 3 mark stackota samt andra 20 mark mot inteckning i
en gård och 1 marks ränta, år 1498 40 mark stackota mot en årlig ränta
af 2 mark. Den normale räntefoten synes således hafva varit 5 procent.
Kunde det sålunda gå derhän, att man i skuldebrefvet tydligt
utsatte räntan då är det lätt att inse, att de mera fördolda sätten att
skaffa sig ränta skulle så mycket lättare bibehålla sig, t. ex. sättet att
låta fordringsegaren uppbära afkastning af den lemnade panten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
