Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 8. Samfärdsel och resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TIDIGA VÄGAR. 989
Att vägväsendet under den hedna tiden lemnade mycket öfrigt att
önska framgår af det factum, att den första kristna tiden, den om
hvilken de fleste af våre runstenar vittna, visade en synnerlig
angelägenhet att anlägga vägar. Att verka i denna riktning ansågs
uppenbarligen som något för Gud välbehagligt. De främmande
prestmän, som kommo till vårt land, voro helt visst vane vid bättre
hjelpmedel för samfärdseln. Deras efterkommande måste, liksom de, vara
angeclägne om att brist på vägar icke lade hinder för besöken i kyrkan.
Men de stannade icke härvid. De andlige, som på grund af
uppfostran, förbindelser med utlandet, väl äfven af begär att beherska
förhållandena, blickade ut öfver vidare kretsar än den närmaste
omgifningen, arbetade äfven för samfärdseln i stort.
Jag har s. 71 återgifvit en gammal teckning af en väg, som vid
midten af 1000-talet byggdes af bonden Jarlabanke öfver en
sumptrakt, som skilde från hvarandra Täby och Vallentuna socknar — en
väg således, som skulle förena tvänne bygder.
Jag vill icke här uppräkna alle de runstenar, som tala om att
’”göra bro’ eller ’rödja bröt’ (braut = väg), ty de äro månge och de
förekomma inom olike delar af landet: i Uppland — de fleste, men
der äro ock runstenarne talrikast —, Södermanland, Jämtland
(Frösöstenen, afbildad s. 45), Vestergötland, Östergötland, Småland, Öland,
Gotland. Stenar, som omtala bro- och vägbyggnader, förekomma midt
i den egentliga bygden samt i skogstrakterna. De säga, att bron
(eller vägen) blifvit gjord åt’ eller ’efter’ den eller den, som var en
nära frände. Desse fränder voro, när bron gjordes, döde, och för dem
kunde således bron icke hafva någon praktisk betydelse. En och annan
sten uttalar, att det var till själens bästa, som arbetet företogs.
Jarlabanke byggde broar fur ont sina, för sin själs skuld (Bautil 84, 128).
På en vestgötsk runsten (i Broddetorps socken) säger en man sig hafva
’gjort denna bro för sin själ och sin faders’. Östgötarnes lag säger
(bygdabalken kap. 5), att om någon gjort en bro för sin själs skuld,
är han ej skyldig att underhålla henne längre än han sjelf vill.
Liksom man under resa från Täby till Vallentuna i Uppland färdas fram
på en väg, som först anlades af den myndige Jarlabanke, så trampar
man, då man går från Södertelje till Turinge, cen väg af ungefär
samme ålder, ehuru den ursprunglige vägen och bron småningom blifvit
begrafne under det grus, som man i följande århundraden kört ut på
vägen. Man har icke hunnit synnerligen långt från staden förr än
man i en klippa, som på venster hand stupar ned mot vägen, varsnar
några inhuggna linier; der finnas till och med två runslingor, den ena
talar om att rödja väg, braut ruþja, den andre om att rödja väg och
göra bro, braut ruþja auk bro kiara. Vid Glomsjö bro i Näfvelsjö
socken (norra Småland) stå tvänne stenar. Å den östre omtala två
män, att de gjort bro åt sin fader, å den vestre säger en fjerde person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
