Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 8. Samfärdsel och resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
992 RIKSVÄGARNE.
förenade sig med den väg, som från södra Halland följde Lagans ådal
och slutade i Jönköping. Från Lagavägen bröt i Markaryd, i
sydvestliga Småland, en väg af, som ledde ned till Skåne. Till Jönköping
ledde Päfven Nissastigen Trån Falkenberg och Halmstad. Inom
Vestergötland gick en väg längs Ätran från Halland till Bogesund och
Falköping, en annan synes hafva följt Viskan, en tredje gick från
hamnarna vesterut, Elfsborg och Lödöse, öfver Risveden till Skara, och
upptog denne väg i sig en fjerde från Norge och Dal, hvilken
ofvanför Trollhättan gick öfver Göta-elf, en femte förenade Skara med
Falköping och Jönköping, en sjette gick från Skara förbi Varnhems
kloster, öfver Billingen, genom Sköfde till Hjo, hvarest man fann
tillfälle att fara öfver till Östergötlands strand, en sjunde väg gick öfver
Amnebro inåt Vermland. Frän Vestmanland ledde en väg ofver
Långheden och Brunnbäcks färja till Dalarne och Kopparberget. 1
Desse riksvägar korsade månget vattendrag, och öfver dem måste
broar byggas. Att åstadkomma och underhålla dem kunde vara
dyrbart nog, billigheten kräfde derför en samverkan mellan inbyggarne af
större områden. Skyldigheten att underhålla bron i Norrköping öfver
Motala ström ålåg, efter ett dombref af år 1380, Björkekinds, Lösings,
Hammarkinds, Memmings, Bråbo och Östkinds härad. Upplandslagen
(viþerbobalken kap. 23) omtalar, att flere hundaren hade
byggnadsskyldighet med afseende på Stockholms bro 2, Öresunds bro 3,
Östensbro 4 och þilasunds bro.5 Helsingelagen (viþerbobalken kap. 18) talar
om ’landsmännens’ skyldighet att uppehålla broar eller färjor öfver
Ljusnan, Njurundsån, Indalsån och Ångermannaån. Åfven i
Upplandslagen (och efter denne i landslagen) föreskrifves, att om en bro blir
förstörd genom flod eller eld, skola vederbörande i stället upprätthålla
trafiken med färja eller fotte. Äfven i andra landskap funnos broar
af större vigt, hvilka helt säkert underhöllos af vida bygder. Sådana
voro helt visst de fyra, som särskildt omtalas i den s. k. yngre
Vestmannalagen (bygningabalken kap. 23), nämligen Opbogha bro
(Arbogaån), Hærwads- bron (Kolbäcks-ån), Arosa-bro (vid Vesterås öfver Svartån)
och Sægho-bro, den förut omtalade Östensbro vid Nyqvarn, till hvars
underhåll bidrag torde hafva lemnats från Vestmanland liksom från
Uppland. Östgötalagen (bygdabalken kap. 4) talar om ’okoma’ (= ställe
der man icke kommer fram), hvilken härad eller fjerdedels härad eller
sex härad hade att broa d. v. s. förse med väg.
Lagarne omtala vägar af olika slag, hvilka enklast kunna
betecknas såsom enskilde och allmänne. De förre funnos till för byns och
1 Anförda arbete ss. 193, 96, 156, 104, 247.
2 Härmed torde menas bron öfver Norrström. Till underhållet af denna bro
bidrogo för öfrigt städerne vid Mälaren. Styffe, Skandinavien under unionstiden
s. 272.
3 På gränsen mellan Hagunda och Lagunda härad, nu Örsundsbro.
4 Öfver Sagån vid Nyqvarn. En gård i nårheten heter ännu Östanbro.
5 Denna bros läge har icke kunnat återfinnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
