Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 8. Samfärdsel och resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
998 VÄGAR I AFLÄGSNE ORTER.
ligger från gården på ett afstånd af ett blidskott eller något mera.
Hedensbos egor berördes således af åtminstone tre vägar. 1
Att stenar och gropar funnos på desse vägar tager jag för gifvet,
men detta betydde mindre på en tid, då de resande endast
undantagsvis färdades i vagn. Man var ej heller under medeltiden rädd för
att låta vägen gå backe upp och backe ned, hvilket allrabäst framgår
deraf, att k. Magnus ladulås befallte, då han år 1286 anlade sankt
Claras kloster utanför Stockholm, att gamle vägen, som ledde från
Uppsala-sidan, hädanefter, på det klosterområdet ej skulle lida men,
borde ledas öfver åsen, d. v. s. öfver den ås, som senare fick namnet
Brunkeberget och som den tiden var vida högre än nu. (DS nr 922).
Ett sådant förfaringssätt förefaller vår tid minst sagdt vidunderligt. En
vigtig väg till en redan den tiden vigtig stad, som gick öfver slät
mark, flyttades så, att han gick öfver en hög ås. Vår tid har funnit
vägen öfver den sänkte åsen så obeqväm, att man ansett det behöfligt
att genom åsen draga en tunnel.
I orter, som lågo fjerran från städer, voro naturligtvis vägarne
ännu sämre. År 1290 (DS nr 1010) klagas öfver de svåre vägarne
inom Njudung. Vägar funnos dock temligen allmänt, 2 äfven i de
nordliga trakterna. År 1493 omtalas allmänne vägen från Torsång
till Aspeboda, två vid sidan af hvarandra liggande socknar i Dalarne.
År 1487 förekom i nordöstra Helsingland en tvist om en farväg och
fæwrækt’ (kreatursväg), som var så gammal, att han påstods vara
’af hednom högh’, från heden tid. Vägen gick från Bergsjö kyrkoby
till Thanda i samma socken. Under tvisten anfördes följande yttrande
af en Jon, som i 80 år och mera hade varit bonde och byggningsman
i Thanda: ’då kyrkobyskon drifves i vall om morgonen och kommer
till Thanda skyddsslå och skällan höres, det är mig som en
timmaklocka till att uppstå om dagen, och till större visshet och skäl vill
jag nämna, att när sommaren var het och brömsätet var och
kyrkobysfät kom löpande, då tillstadde min far och min mor sammalunda
böd oss barn — och sjelf gjorde hon det ofta — att upplåta grind och
led för kyrkobyskon och låta henne löpa sin genaste väg genom vår
fägård och i söder åt Thanda, så att aldrig hindrade mine föräldrar
eller jag efter dem eller suto vi någon tid i försåt med svärd eller
armborst eller andra banevapen natt eller dag, i mörker eller ljus,
ensam eller sjelf andre, för förenämnde kyrkobys ko, gätabarnen [vall-
barnen] eller kyrkobysmännen, så länge jag byggde och bonde var i
1 År 1346 omtalas vägen, som för från Uppsala till gamla Uppyala.
2 I aflägsna bygder har det gamla vägskicket länge bibehållits. År 1747 berättas om
Madesjö socken i Kalmar län: utom landsvägen mellan Kalmar och Vexiö, som
går här igenom socknen, samt ett par bruksvägar, äro kyrkovägarne härstädes
nog elaka, så att större delen ej kunna nyttjas utan till att rida. K.
Vetenskaps Akademiens Handlingar 1747 s. 138.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
