Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 8. Samfärdsel och resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1002 VAGNAR.
ställningen är lånad från ett bredt, jämförelsevis tunnt kors, hörande
till en grupp, hvilken varit talrikt representerad i de skånska kyrkorna,
men icke förekommer norr om Skåne; bilden är således strängt taget
dansk, icke svensk. Vidare är det möjligt, att denne bild återgifver
ett motiv, som förekommit å utländske förebilder: vagnen i fråga är
således måhända snarare utländsk än nordisk. Af samma skäl vill jag
ej heller fästa vigt vid de två vagnar, solens och månens, som
förekomma å antemensalet från Broddetorps kyrka i Vestergötland — äfven
detta från 1100-talet —, ty i detta fall är förbindelsen med utländske
förebilder säker. Men det är alldeles visst, att vagnar förekommo i
Sverige till och med före medeltidens början. Vagnar finnas afbildade
redan i bronsålderns hällristningar.
På Gotland förekommer en egen grupp af minnesstenar, som i den
arkeologiska terminologien fått namnet bildstenar. Från en bredare
bas smalna de småningom upp, men springa till sist ut i en halfrund
öfverdel; stenens ena sida är försedd med bilder, enkle eller mera
utbildade. Desse bildstenar, mindre och försedde endast med ornament,
gå ganska djupt ned i jern-
åldern. Mot detta tidehvarfs
QN slut, således invid gränsen till
. . ( medeltiden, äro de större — de
— . kunna vara mera än manshöge
/ — och hafva regelbundet fram-
/S S — sställningar af två olika slag.
- Den ena, den vanligaste, är ett
829. Vagn. med krigare fyldt skepp, hvars
stora snedrutade segel är hissadt.
Den andra visar än en fallen krigare, som på Odins åttafotade häst
rider till Valhall och der mötes af en valkyrja, än en färd i vagn,
hvars betydelse jag icke kan förklara. Från en af desse stenar, som
dessvärre är ganska nött, ty han har varit inlagd i golfvet i Alskogs
kyrka på Gotland, förekommer den vagn, som här är återgifven fig.
829. Det ser nästan ut, som om denne vagn varit försedd med något,
som svarar mot nutidens fjädrar.
På Gotland synes seden att färdas i vagn hafva varit ganska
allmän. Gotlandslagen kap. 6 föreskrifver, att om söndagen får man ej
hafva i sin vagn mera än ett lispunds börda, om vagnen drages af
’yxna oyk’, ett halft lispund, om vagnen drages af en häst; vi kunna
ej af ordalagen se, huruvida vagnens körsven gick bredvid eller om
han — möjligen i sällskap med andre — befann sig i vagnen. Vid
bröllop förekom något som lagen (kap. 24) kallar ’vagnicla ferþir —
en del af följet färdades i vagn, men flere än två fingo ej sitta i hvar
Fig. 829. Från en bildsten i Statens Historiska Museum. — 800—900-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
