Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 8. Samfärdsel och resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KÄRROR. SLÄDAR. 1003
vagn. Vagnarne voro således vid ett dylikt tillfälle flere. Någon
giltig anledning till en inskränkande bestämmelse med afseende på de
åkandes antal kan jag icke utfundera. Betecknande är, att i samma
kapitel förbjudes ’magha raiþ’, d. v. s. de närmaste slägtingarnes ridt
i brudföljet. Det synes nästan tala för åknings företräde framför ridt
— något som icke förekommer i det öfriga Sverige.
Äfven de andre landskapslagarne tala om vagnar, men de säga
icke mycket om dem. Endast så mycket göres tydligt, att vagnarne
i regeln hade fyra hjul. Södermannalagen (bygningabalken kap. 8)
talar om att stjäla ett hjul under vagnen eller två eller alla fyra;
äfven talas om stöld af tisteln. Vestgötalagen talar om att ’fara med
klyf ’ [klöfja häst] eller vagn, om axeln, om fyra hjul. I Fornsvenskt
legendarium omtalas hjulaxel och hjulnafve. Redan ett
medeltidsordspråk talar om femte hjulet under vagnen.
j S
. :s::NgągəO 1.5
830. Släde.
Mindre än vagnen var tydligen kärran. I k. Eriks och dr.
Margaretas stadge för fiskarne i Skanör och Falsterbo heter det, att
kärremannen fick ej köra mera än ett halft lass, då deremot en vagn, som
kördes af en vagnkarl, förde fullt lass. Gotlandslagen sätter ock mot
hvartannat ’rus ok kerra’ och ’oyk-vagn’. Den hel. Birgitta säger i
sina Uppenbarelser, ’att fåvitska menniskors hjerta är likt kärrohjulet,
som är högt och knarrar’. Man synes icke hafva varit noga med
hjulens smörjande.
Man färdades naturligtvis också på släde. Vestgötalagen omtalar
släden och andurstången, hvilken fästes under meden till dennes
förstärkning. En figur, införd s. 189, från 1400-talet, visar ett hölass,
som släpas fram på en släde. Antagligen användes slädar, då liksom
i aflägset liggande delar af landet ännu i senare tider, för lasskörsel i
skogarne eller annorstädes, der spår af väg icke förekom. En släde
afsedd för varutransport är afbildad fig. 830 efter Olaus Magni. Men
slädar användes äfven för resande. Man satt i släden, man stod upp
af släden (år 1510). Slädhästar omtalas flere gånger. Man synes hos
1 Till antalet fyra kunna vi sluta oss af bötesbestämmelserna II fornæmisbalken
kap. 16.
Fig. 830. Efter teckning hos Olaus Magni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
