Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 8. Samfärdsel och resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1024 SJÖBÖCKER.
(nu Mellsten) öster om Mysingefjärden och vidare förbi Ålö, Ornö,
Nämndö, Ruden (Rummarön), Sandö, Hærö (Harö), Myghin (Möjan),
Särsö, Husarö, Lagnö, Sigmar (Siarö), Yxlön, Oxhalsön och Räfsnäs till
Araholm (Arholma). En tredje led förde från Bråviken genom
Fimersund (Femöresundet), förbi Rågö, genom Stendör- och Säfsunden, förbi
Fifång, genom Svethersund (vid Svärdön), förbi Ekeholmen, genom
Oxlœsund (vid Yxlön), förbi Gårdö (Gålön), genom Dalernsund, Stäket
(Harustik), till ’lilla Swethiuthæ’ d. v. s. lilla Svitjod eller holmen
Sverige vid norra mynningen af Skurusund. Från ?lilla Svitjod’ kunde
man å ena sidan fara in till Stockholm, på den andra ut till Arholma.
Den, som ämnade sig ännu längre åt öster, drog sig genom den åländske
skärgården öfver till den finske.
I de större handelsorterne utarbetade man till sjöfarandes tjenst
anvisningar för resorna. En sådan, förekommande i två något varierande
redaktioner, har under benämningen ’sjöboken’ utgifvits af doktor K.
Koppmann. 1 Ursprungligen tillkommen i Flandern, har denna bok
gång efter annan blifvit under hanseatiskt inflytande bearbetad,
utvidgad och öfversatt på platt-tyska. Boken, i hennes ursprungliga form,
synes vara nedskrifven under 1300-talet; de två bevarade handskrifterna
tillhöra 1400-talets senare hälft. I det tolfte kapitlet talas om färden
genom Skagerack, Kattegatt, Öresund, södra och sydöstra Östersjön.
Anvisningarna i denna bok forutsätta bekantskap med kompassen.
Huru man, innan denna blef känd och använd, var utsatt för misstag,
visas bäst af den skildring af Nordens geograf, som Adam af Bremen
skref under den senare hälften af 1000-talet. Väderstrecken äro der i
regeln oriktigt uppgifna. Enligt honom låg Sverige i öster och vester
parallelt med den nordtyska kusten.
Sjöresornas längd bestämdes af väder och vind. Långsammare
gingo de i allmänhet än nu, ty man var icke benägen för nattfärder.
När skymningen kom, kastade man ankar eller band sig vid stranden.
På denna uppsattes tältet (tentorium), i hvilket man beqvämligen
kunde finna ro.
Trots de svåra olägenheter, som vidlådde den tidens sjöfärder,
synas regelbundna förbindelser hafva upprättats mellan Sverige och
utlandet. En kanik vid Uppsala domkyrka, kyrkoherde i Vesland, vid
namn Karl Johansson, uppehöll sig år 1424 vid Leipzigs universitet.
I ett bref från honom till en vän i Sverige heter det: »i fall I skicken
mig några bref, böra de sändas till Kersten Hake i Lybeck, som
fortskaffar dem vidare till mig, och detta kan ske genom Johan Skalme i
Stockholm, emedan inom fjorton dagar alltid något bud färdas
dem emellan. 2
1 Das Seebuch, Bremen 1876.
2 Brefvet är tryckt i Lagerbrings Svea rikes Historia del 4 s. 582.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
