Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 8. Samfärdsel och resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOMPASS. VÄGVISARE. 1023
denne vind blef ej ståndande längre än tills vi kommo mot Gotland.
Så fingo vi sunnanväder och åter måste vi segla tillbaka, och började
det att ganska svårligen storma och blåsa och natten gick oss på och
mörkret, och lofvade vi som nogast bi och gerna hade vi varit i de
svenska skären igen, men vi kunde ingaledes komma dit, ty stormen
växte öfver måttan och vågen och sjön slogo utöfver öfversta kompaniet
och utöfver förkastellet, och bössor (kanoner) och kistor ruko från det
ena bordet till det andra, och slog vågen och sjön sönder meste delen
af naglarne i barkhulten, sidan och masten brakade, sjön förfyllde oss
och skeppet blef öfver måttan läck, så att åtta karlar gingo till pumpen
och åtta från dag och natt, och höllo vi sjön i fyra nätter; och kunde
vi icke komma dit vi aktade oss. När denna nöd gick oss på, kommo
alle köpsvennerne till mig och bådo mig för Guds skuld, att jag skulle
låta draga, och sedan talade de till skepparen. Då var skepparen
fruktandes, ty skeppet var öfver måttan läck. Så gingo vi till rodd, så att
vi skulle låta draga till Reval, efter köpsvennernes begäran, hvilket vi
ock gjorde, ty oss stod intet annat råd före.» Följande morgon voro de
helt nära Dagerort och på qvällen den 9 kommo de till Revals hamn.
Huruvida kompassen under medeltiden blifvit använd i Sverige,
kan jag dessvärre icke uppgifva; någon antydan om hans användning
i vårt land under en så tidig period har det icke lyckats mig finna.
Den hel. Birgitta talar visserligen om ’sæghlstenen’, men hon vistades
länge i Italien och kan der hafva fått kunskap om honom.
Man kände sig derför ganska betänklig, när man, utsatt för
verkningar af vind och ström, gaf sig ut på vatten, utan att kunna skönja
en mötande strand. Man föredrog derför kustfärder. En anteckning
om en sådan, hörande till 1200-talet, har jag redan s. 743 omtalat. 1 Hon
redogör för vägen från Utlängan vid Blekinges sydöstra hötrn till
Stockholm och till Finska viken. Att söka identifiera alla de i anteckningen
förekommande ortnamnen skulle leda mig för långt åt sidan; jag nöjer
mig med att lemna ett utdrag.
Man seglade från Utlängan tätt utmed kusten till Kalmar,
Skäggenäs — der Kalmar sund är smalast —, Vållö, Runö (utanför
Påskallavik), Djuræholts sund (utanför Döderhult), — Äfrö, Vinö (vid
nordöstra stranden af Misterhults socken), vidare till Sporö (vid inloppet
till Vestervik), Hamra (uppåt Loftahammar), Arkö, Qvedne (Qvädö, vid
inloppet till Valdemarsviken), Örsund (Barösund?), Viggön, Ulfsund
(vid nuvarande Olsön), — Alrecki (den nuvarande Arkön, vid södra
inloppet till Bråviken). När man hade kommit öfver Bråviken,
passerade man Vinterklasen (en liten ö vid Bråvikens norra
mynningshörn), Rågö, Ringsö, Askö, Räfskär, Torö, Härhamra, Medelsten,
Elgsnabben, Gårdö (Gålö) o. s. v. En annan led förde från Medelsten
1 Hon finnes tryckt i Scriptores rerum Danicarum medii ævi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
