Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 DANSKA FÖRHÅLLANDEN.
Äfven i Danmark plägade konungarne betrygga tronföljden i sin
ätt genom att under egen lifstid låta sonen väljas till konung. Som
detta emellertid lade ett visst band på folkets rätt att välja konung i
öfverensstämmelse med de förhållanden, som rådde i den stund, då
tronledigheten inträffade, infördes i k. Valdemar Erikssons
handfästning af år 1326 en bestämmelse, att under en konungs regeringstid
en följande konung ej skall väljas, ej heller något förbehåll eller löfte
göras rörande den blifvande konungen. Så mycket höll man i
Danmark på undanrödjandet af denna inskränkning i valfriheten, att
enahanda bestämmelser intogos i kk. Kristiern II:s och Fredrik I:s
handfästningar: »eftersom Danmarks rike af arilds tid och första begynnelse
varit ett fritt valrike, skola vi icke af rikets råd eller rikets inbyggare
begära, att någon vår son eller annan skall utväljas till att blifva konung
efter vår död, utan skola Danmarks rikes råd och inbyggare njuta sitt
fria val när vi afgå.»
Det efter k. Eriks kröning år 1397 tillkomna unionsfördraget
föreskref, att om död konung efterlemnade en son eller flere, skall en
[sonen eller en af sönerne] väljas till konung, en föreskrift, som står
i bestämd strid mot den förut väl af undseendet för konungaätten, men
aldrig genom lag inskränkta valprincipen. Fördraget af år 1397 vann
visserligen icke gällande kraft, men bestämmelsen om konungavalet
upptogs i fördraget af år 1436, dock med någon mildring; der heter
det nämligen, att om död konung efterlemnar en äkta son, skulle denne
vara närmast att väljas, derest man funne honom dertill lämplig och
det kunde ske utan rikenas förderf — onekligen ett måttligt anspråk.
Men äfven detta stadgande var ett tomt ord. Kk. Erik och Kristofer
hade inga söner; k. Kristiern I lemnade väl arfvingar efter sig, men
när han valdes i Danmark, fick han i sin handfästning inrycka de orden:
»Danmarks rike skall behålla och hafva sitt fria val efter vår död att
välja konung, eftersom det är ett fritt konungarike.» Men äfven detta
blef i sin ordning ett tomt ord, i det samme k. Kristiern fick under
lifstiden sin son Hans vald till efterträdare, liksom sedermera denne
fick, medan han lefde, tronen tillförsäkrad sin son Kristiern.
Då konung skulle väljas i Danmark hölls en folkförsamling på
Isöre på Seland. Den valde konungen skulle derefter besöka rikets
olika delar för att hyllas på landstingen. Först stridigheterna inom
landet, som gjorde ett endrägtigt konungaval svårt, stundom omöjligt,
sedermera adelns och presterskapets öfverväldigande makt läto
Isöretinget försvinna. Konungen valdes af rikets mäktige och mottog
derefter stadfästelse å landstingen.
Konungens ed fick i Danmark en mera utbildad form, till
minskning af konungamakten, i det den valde måste lofva att hålla icke
allenast vissa allmänna förpligtelser till sina undersåtar, utan ock
speciela sådana, framkallade af tidsomständigheterna. Dessa löften, i början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
