Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSKA FÖRHÅLLANDEN. 25
helt visst muntliga, öfvergingo till de skrifna handfästningar, som
afgåfvos från och med år 1320. 1
Den förste krönte konung i Danmark säges af nyare författare
Valdemar I (1157—1182) hafva varit, ehuru, såsom Werlauff framhållit, 2
den norska konungasagan innehåller en bestämd uppgift, att redan Sven
Estridsson, en samtida till Olof skötkonungs söner, mottagit kyrklig
vigsel. Säkra upplysningar saknas rörande kröning af de konungar,
som regerade i Danmark mellan kk. Sven och Valdemar I, men
urkundernas och berättelsernas tystnad i detta afseende torde ej få
antagas som bevis af nödvändig giltighet för uteblifven kröning; tystnaden
kan äfven bero derpå att man länge i Danmark, liksom i Sverige, icke
lade så stor vigt vid kröningen. Att detta gäller äfven Danmark, framgår
deraf, att kk. Valdemar atterdag och hans dottersson Olof synas aldrig
hafva blifvit krönta. Under unionstiden fäste man större vigt vid
kröningen, ehuru man ofta dröjde med hennes verkställande. Med k.
Fredrik I:s kröning ville man dock skynda, liksom biskop Hans Brask
ifrade för k. Gustafs snara kröning. ’Om hans nåds kröning, säger det
danska riksrådet, tyckes oss alla rådligt och nyttigt vara, att hon må
ske med det allraförsta, för många märkliga orsakers skuld, som eders
nåd och mene rikets inbyggare ligger allsom största makt uppå’. Det
var måhända beedingandet af handfästningen, som man var angelägen
att få till stånd. Deremot sägas de danska riksråden efter k. Hans’
död hafva tvekat, huruvida man skulle medgifva k. Kristiern II:s kröning,
på grund af hans vandel och uttalanden, men men lät honom till sist
krönas, eftersom han en gång hade blifvit hyllad och redan hade alla
slott och län till sin hand.
Erkebiskopen i Lund påstod år 1320 inför påfven, att ända från
hans stifts uppkomst hade det alltid tillkommit honom att smörja
konungen. Dock förrättades kröningen ingalunda alltid af
erkebiskopen och oftast, för så vidt vi veta, försiggick hon annorstädes än
i Lund.
Då jag icke varit i tillfälle att meddela några upplysningar om
det ceremoniel, som iakttogs vid de svenska drottningarnas kröning,
må här införas den skildring, som det sachsiska sändebudet Hans von
der Planitz lemnar af dr. Elisabets, k. Kristiern II:s gemåls, vigning
och kröning på Köpenhamns slott söndagen den 12 augusti 1515. Som
drottningen hade tredjedagsfeber och det just var hennes dålige dag,
försiggick akten på slottet i drottningens förmak, hvarest ett altare
var anordnadt. Erkebiskopen af Lund förrättade vigseln, assisterad af
1 Äfven i Sverige förekomma under unionstiden konungaförsäkringar, föranledda
af tvistigheterna mellan de rådande partierna och nödvändigheten att med de
fråmmande furstarne komma öfverens om grunderna för deras regering och
gränserna för deras makt.
2 Historisk Undersøgelse om de danske Kongers Kroning og Salving i Middelalderen
i Molbechs Nordisk Tidskrift del 4 (1836).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
