Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FÖRHÅLLANDEN. 27
17
Äfven de norska förhållandena 1 intressera oss, eftersom de gällde
för Bohus län.
Konungadömet var i Norge ärftligt, men man fordrade dock ett
högtidligt antagande af ’konungsämnet’ till konung. Hirdskråt (kap. 5)
berättar derom följande.
Ett ting skulle lysas till en kyrklig högtidsdag eller en söndag.
Tidigt om morgonen samlades man; hirden, som dessförinnan blifvit af
konungen fastställd i sina rättigheter, klädde sig så prydligt som
möjligt, och gudstjenst hölls. Under denna sjöngs messan de spiritu sancto
samt kollekterna Deus, in te sperancium fortitudo, de domina, de sancto
Olauo och de omnibus sanctis. Efter messans slut bad konungen framme
vid altaret om Guds nåd och mottog, med böjda knän, biskopens
välsignelse. Derefter gingo alla i högtidlig procession, med det heliga
korset och reliker i spetsen, till tingsplatsen, hvarest högsäten voro
anordnade för de förnämligare männen å ömse sidor om ett största
och högsta säte, å hvars trappsteg konungsämnet tog plats. Så snart
tinget var satt, framträdde den förnämste af alla, vare sig andlig eller
lekman 2, och sade: »det konungsnamn, som Gud gifvit dig och som
du är född till och af landets folk till tagen efter den helge konungs
Olofs lag, lägger jag på dig N. N., å Guds vägnar och alla deras, som
äro skipade under ditt välde, med den heder och makt, som dermed
följer öfver allt Norge och dess skattland, i namn Faders, Sons och
den helge Andes, Amen» Derefter trädde alla biskopar, ländemän,
hirdstyrar och lagmän fram och lyfte konungen i högsätet, hvarvid de
andlige sjöngo te deum, lekmännen kyrie eleison.
Ehuru den genomförda arfsprincipen borde hafva beredt tillräcklig
trygghet med afseende på tronföljden, plägade äfven i Norge fader
låta sin son hyllas på förhand, till och med krönas.
Den första kröningen skedde i Norge år 1164, då Magnus
Erlingsson fick kyrklig vigning, hvarigenom hans fader hoppades åt hans
konungadöme bereda nödig trygghet i trots af de då rådande
partistriderna. Men kröningen ansågs uppenbarligen i Norge som mindre
nödvändig; flere af dess konungar synas aldrig hafva blifvit krönte, bland
dem Magnus Erikson, hans son Håkan och dennes son Olof.
Kröningen förrättades gemenligen af erkebiskopen, men hans
stiftstad Nidaros var icke alltid kröningsorten.
K. Håkan Håkanssons kröning år 1247 beskrifves utförligt i hans
saga. Tidigt på kröningsdagens morgon, den hel. Olafs dag, hölls
gudstjenst i kröningsstaden Bergen. Derefter kallades allt folket med
lurar till Kristkyrkan. Till skydd mot regnvädret var festtågets väg
på sidorna och upptill täckt med grönt och rödt kläde. Den större
1 Om dessa jfr Werlauff, Om de norske Kongers Salving og Kroning i Middelalderen
(1832).
2 I äldre tider skulle det vara en bonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
