Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 KONUNGENS TITLAR.
delen af hirdmännen var väpnad, för att hålla vakt på kungsgården
och hålla vägen öppen. I tåget gingo främst 80 hirdmän, två och två,
sedan två märkesmän med baneren, derefter skutilsvennerne,
sysselmännen och ländemännen, derefter fyra ländemän, som buro den
kungliga skruden, vidare konungens son och en annan man med hvar sin
spira af silfver, på den ena var ett kors, på den andra en guldörn.
Derefter kom den unge k. Håkan, tronföljaren, som bar kronan, och
Knut jarl, som bar svärdet, efter dem k. Håkan sjelf mellan
erkebiskopen och två andre biskopar. Vid kungsgårdens port mötte de
öfrige biskoparne m. fl. andlige, som uppstämde responsoriet ecce mitto
angelum och följde till kyrkan. Vid hennes port mötte kardinal
Vilhelm af Sabina, omgifven af andlige, som under ny sång följde
konungen till altaret. Messan sjöngs, konungen smordes, ikläddes
regalierna, fick svärdet bundet vid sin sida, och vände derefter åter till
konungsgården.
Efter kröningen förekom, åtminstone under den senare medeltiden,
riddareslag.
Historiskt bevisliga regalier för Norge är kronan, spiran och
svärdet. Kronan var af två slag, en större, för högtidligare tillfällen, och
en mindre kallad garland. Det ser ut, som om hvar konung låtit göra
sig en egen krona. När k. Håkan Håkansson låg på sin lit de parade
hade han krona på hufvudet, som dock visserligen kunde hafva tagits
bort före begrafningen. Det talas ock om, att den döde konungens
krona skulle offras åt den hel. Olaf i Nidaros. Att spirorna voro två
ses af den nyss meddelade skildringen. Äpplet förekommer å
konungasigillen från och med k. Magnus lagbättrarens tid. Ringen som ett
regale i Norge är redan omtalad s. 19.
Då den norske erkebiskopen Olof Engelbrektsson år 1537 flydde
från sitt land, förde han med sig rikets krona, svärd m. m.
Ördet konung, som förekommer i nästan alla germanska språk,
betyder en man af ädel börd. Det var de gamles aktning för ädel
börd, som framkallat de många sägnerna om konungarnes
härstammande från gudarne. Det var samma aktning, som väsendligen bidrog
till att åt valriket gifva en bismak af arfrike.
I gotiskan, liksom äfven i det äldre fornnordiska språket, funnos
för herskaren namn, som bättre betecknade hans ställning i samhället.
Af ordet þjuda, folk, bildade gotiskan ordet þpjûdans, för att utmärka
folkets herskare. Detförra ordet återfinnes i det fornnordiska språket
under formen þjóð, hvilket ingår i namnet Svitjod, det senare
förekommer ock som Þjóðann, men detta ord tillhör uteslutande det mera
ålderdomliga språk, som skalderne med förkärlek använde. I det
fornnordiska språket finnes äfven ett ord drótt, som i allmänhet betyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
