Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅDET. 51
hölls, utan skulle saken, för att blifva fullt afgjord, framläggas ’på ett
annat ting, som hölls i en annan del af riket’. Jag vill ej här inlåta
mig på ett försök att utreda betydelsen af dessa två ting 1, men det
anförda förhållandet visar, huru besvärligt det var, när något skulle
beslutas gemensamt af konung och folk: sådana ärenden skulle rätteligen
behandlas på alla landstingen, och lätt kunde det hända, att besluten ej
på alla blefvo de samma. Söndringen mellan de olika landen var vid
medeltidens början så stor, att — hvilket redan framhållits — ej ens
konungavalet var samfäldt, utan var formelt fördeladt i en rad af
konungaval, företagna i rikets olika delar, om än undseendet för det
praktiska hade åt det första valet gifvit så stor vigt, att de öfriga valen
i grunden ej blefvo annat än dess bekräftelser.
Någon svensk riksförsamling hade medeltiden ej ärft från den
hedna tiden. Så grundligt och så allmänt har den tidigare hysta
meningen, att allhärstinget i Uppland var ett sådant allmänt riksmöte,
under den senare tiden tillbakavisats, att jag ej behöfver här meddela
någon bevisning. Ej heller i Norge, långsträckt och af naturen
styckadt i flere delar, fanns af gammalt någon församling, i hvilken
representanter från landets olika delar samlades. Danmark, mera samladt
och med lätt förbindelse — sjöledes — moellan de olika delarne, hade
deremot tidigt en riksförsamling för konungaval och i detta land
utbildade sig ock tidigare en riksdag, som kallades concilium eller
parlamentum generale Danorum, på danska Danehof. Redan år 1282
bestämdes, att Danchofvet skulle hållas årligen.
Det tillskott af makt, som konungadömet erhöll under början af
medeltiden, gjorde det likväl icke till envälde. Det var fortfarande
begränsadt, ehuru delvis på ett annat sätt. De nya förhållandena, till
hvilka vi ock få räkna de aristokratiska tendenserna, framkallade en
ny institution, rådet. 2
Forntidens konungar, liksom menniskor i allmänhet, funno det
nödigt att fråga andra om råd, men fråga så väl som svar hade den
tiden en fullkomligt privat karaktär. Konungen kunde bland männen
i sin gård hafva sådane, till hvilkes klokhet han hyste fullt förtroende.
Han öfverlade ock, så snart sådant lysste honom, med andre män.
Officiela öfverläggningar mellan konung och folk förekommo å tingen.
Den, som under forntiden på sådant sätt hedrades med sin konungs
förtroende, hade derigenom icke något embete, fick ej heller derigenom
någon särskild plats, ställning eller titel. Deremot finna vi redan under
1 Då det första tinget hölls på Björkön torde det snarast hafva varit en
församling af Björköstadens inbyggare, något landsting kan det ej gerna hafva varit.
Det andra tinget torde väl icke hafva varit annat än landstinget för det
område, till hvilket Björkön hörde. Att, såsom skett, tänka sig de två tingen
såsom det ena Svearnes, det andra Götarnes, göres omöjligt af det lilla vi i
öfrigt veta om landskapens betydelse i den äldre tiden.
Jfr Alin, Bidrag till svenska rådets historia under medeltiden, 1(1872) samt hans
uppsats Om svenska rådets sammansättning under medeltiden (1877).
[9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
