Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDLIGT FÖRHÅLLANDE TILL UTLANDET. 67
’hvad hjelp allmogen skall eller må göra sin konung’. Men med den
likgiltighet för stadgade former, som utmärker medeltiden, visste man
att äfven på annat sätt åvägabringa extra gärder, genom att på lämpligt
sätt behandla inbyggarne af smärre områden, så att deras kärlek till
fosterlandet och till ett manligt försvar framkallade offervillighet. Ett
mycket karakteristiskt exempel på dessa speeialunderhandlingar
förekommer i en skrifvelse af år 1507. Fogden hade hållit två ting med
allmogen i Östbo angående erläggande af en gengärd. Böndernec
svarade, att de ej ville vara olydige, men innan de gåfvo ett bestämdt
svar, ville de veta, hvad man ämnade göra i Sunnerbo och Vestbo.
I Vestbo fick fogden till svar, att man ville veta huru man tänkte
göra i Sunnerbo. Beledsagad af tre bönder från Vestbo och fyra från
Östbo red fogden till Sunnerbo och sporde, huru dryg gengärd man
der ville lemna. Bönderne svarade, att de ville gifva 2 skilling
för hvar skattebonde, 1 skilling för hvar landbo. Fogden sade dem
då: »mig förundrar på eder alle, dandemän, att I viljen så förhålla
eder mot eder käre herre och höfvidsman, att, då han har eder sjelf
personligen under rikets fatebur, I icke viljen göra så som andre dandemän
öfver allt meniga Sveriges rike hafva gjort. Jag fruktar för och I
mån vara fullkomligt visse häruppå, att I skolen få härför något
misstycke.» Då böndernec höllo fast vid sitt tillbud, fortfor han: »då mån
I här vara visse på, att I hafven min herre, rikets råd, menige Dalarne,
allt Uppland, Östergötland och sedan allt meniga Sveriges rike in på
halsen på eder för er stora dristighet och olydnad, som I påtagen eder
mot er käre herre och höfvidsman.» Han begärde af dem, att samme
sommar få för skattebonden 8 skilling, för landbon 4, hvilka skulle
utgå i boskap och smör; men derpå svarades rent ut nej. Då
Sunnerbobönderne således voro omöjlige, red fogden tillbaka för att inleda nya
underhandlingar med Vestbo- och Östbobönderne, hvilke, sedan någre
frälsemän i Vestbo hade gifvit dem rådet att göra hr Svante till viljes,
lofvade att gifva respektive 4 och 2 skilling. Sunnerbobönderne
anslöto sig derefter till denna öfverenskommelse.
Konungen var den högste anföraren i krigen, men i följd af landets
stora utsträckning måste stridskrafterna gemenligen splittras på olika
håll, hvadan andre fingo å konungens vägnar föra befälet.
Som värn mot kommande ficntligheter skulle konungen med de
inkomster, som stodo honom till buds, underhålla rikets fästen. I
händelse af nybyggnad kunde en extra gärd komma i fråga.
Detaljerna rörande krigsväsendet höra till nästa bok.
Det tillkom konungen att uppträda å rikets vägnar, när det gällde
att anknyta fredliga förbindelser med främmande makter, vare sig
furstar eller städer. Af största vigt voro de öfverenskommelser, oftast
i form af privilegier, som uppgjordes med hansestäderne för att
betrygga tillförseln af nödiga varor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
