Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGENS LAGSTIFTNING. 69
dem till landstinget, som i oktober skulle hållas i Vexjö; ’då mån I
bjuda dem till er vilje, der rätte de sig gerna efter’. 1
Det är således behofvet af fredlig samfärdsel mellan de inre
bygderna och de vid eller närmare hafvet liggande samt begäret att
undslippa krigets elände, som framkallade dessa bondefreder. Rättsgrund
för dem söktes i principen, att allmogen ej behöfde följa längre än
till riksgränsen, men det ligger i öppen dag, huru betänkliga sådana
konseqvenser kunde blifva. Det är ett tendentiöst misstag, när Allen
som motiv för desse bondefreder ser de skandinaviska sympatier, som
hade utbildat sig förnämligast hos gränsbyggarne.
Ej endast mot krigets vådor och lidande skulle konungen skydda
sitt folk, utan äfven från den ofrid och de oordningar, som kunde uppstå
inom landet. Det är en gammal sats, att land skall med lag byggas.
Det var konungens pligt att sörja derför, att intet rubbade detta
fredliga byggnadsarbete.
Med lagens tillkomst hade konungen från början intet att göra.
De olika landskapens lagar voro ursprungligen sammanfattningar af de
rättsvanor, som af urgammalt förekommit eller utbildat sig inom
området, sammanfattningar, som åstadkommits af lagkunnige män och
sedermera ökats med sådana bestämmelser, som i särskilda fall kunnat
fattas, och som slutligen, när så fanns nödigt, omarbetades af
sakkunnige män och dervid helt visst äfven på systematiskt sätt utbildades.
Att antaga lagen tillkom den å tinget samlade menigheten.
Inflytelserike män kunde visserligen i lagen insmyga orätter, krokar och
illbragder’, men dessa tillsatser voro ej lag utan allmogens medgifvande.
Det oaktadt fick den under medeltiden växande konungamakten
ett visst inflytande äfven på lagstiftningens område. Det heter år 1330,
att k. Magnus ladulås hade gifvit Närike en lagbok (in libro vestro
legali per – Magnum - - avum nostrum condito, DS nr 2773). Condere,
egentligen grundlägga, kan här ej fattas i betydelsen af stifta lag, utan
måste beteckna stadfästelsen. 2 Om den uppfattning af
lagstiftningsarbetet, som gällde under slutet af 1200-talet, kunna vi få en ganska
klar föreställning genom att läsa k. Birgers stadfästelse af den
nyredigerade Upplandslagen. Vi minnas, att denna stadsfästelse är af år
1296, då k. Birger icke var myndig, att derföre de åsigter, som i
skrifvelsen uttalas, icke äro en konungs, som är angelägen om utvidgande
af sin makt, utan att de måste tillhöra dem, som hade det bästa till-
1 Allen (De tre Nordiske Rigers Historie del 1, s. 544 och 687) anför efter nyss
nämnda källa ofvanstående artiklar, men förlägger mötet till Hjortsberga ting i
Albo härad och till den 10 augusti. Det är möjligt, att mötet hölls der och
då, samt att artiklarne fem dagar senare framlades för de nämnda personerna i
Vexiö. Andre bondfreder omtalas af Allen (anf. st.) samt Lignell, Beskrifning
af grefskapet Dal del 1, s. 126 f.
Det är rimligt att verbet sättes i förbindelse icke med lagen, utan efter
ordalydelsen, med lagboken d. v. s. med lagredaktionen.
[9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
