Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDSÖRESLAGEN. SKYDDS- OCH FRIDSBREF. 77
skogen (för att i detta skick gå en långsam och plågsam död till mötes),
brytande af sluten frid eller gjord förlikning, härfärd i eget land samt
sjöröfveri. Dessa förbrytelser voro således af olika slag, men hafva
alla det gemensamt, att de innesluta försvårande omständigheter.
Det var denne grundsats i den tidigare lagstiftningen, som Birger
jarl II upptog, när han utfärdade de s. k. edsöreslagarne, hvilka, enligt
k. Magnus ladulås’ stadfästelse i Alsnöstadgen, gällde sårande och
sargande i eget eller annans hus, våldförande af qvinnor, sårande
och dräpande i kyrka, på kyrkogård och ting, brytande af gjord
förlikning eller beviljad fridstid, hämnd på en för en annans brott samt
afhugggande af lemmar. Men det var icke nog med att de drygare
straffen bestämdes i en från regeringen utgången lag; förmodligen redan
Birger jarl och hans samtida, säkert k. Magnus och de förnämste
männen i hans rike svuro en högtidlig ed att hålla och med all makt
styrka denna lag, hvaraf lagen fått namn af edsöreslagen och hvaraf
brott mot denna karakteriserats som ett brytande af konungens och
hans stormäns ed. I de senare landskapslagarne, i de gemensamma
landslagarne samt i k. Magnus Erikssons stadslag intogs edsöreslagen,
under något skiftande form, men i hufvudsaken densamma. Det var
Östgötalagens redaktion, som gick in i landslagen. Denna föreskrifver,
att konungen i sin ed till folket skulle lofva att ’särskildt i åminnelse
hafva och hålla och styrka kyrkofrid, tingsfrid, qvinnofrid och
hemfrid’ — med tillagd anmärkning att all frid ökas och ofrid förgås efter
som konungen är till. 1
Äfven sökte man styrka friden genom särskilda skydds- och
fridsbref.
Ehuru naturligtvis. allt oroande af en annans välfångne egendom
var lagstridigt, fann konungen det lämpligt, måhända nödigt, att genom
särskilda skyddsbref bereda ökadt skydd för andliga stiftelser.
Sådana bref finnas från den tidigaste delen af vår medeltid, från hvilken
vi hafva inhemska urkunder i behåll. K. Knut Eriksson skrifver (DS
nr 63): «Om det höfves med konungslig vishet att sörja för allas nytta,
bör man i synnerhet med ifrigaste skydd värna lugnet för de andlige,
hvilke, döde sig sjelfve och verlden, lefvande allenast för Gud,
vinnlägga sig om att genom trägna böner vinna för konung och rike nåd
af konungars konung. Af denna orsak upptaga vi de munkar, som i
Viby fromt tjena Herren, och allt hvad dem tillhör under vårt hägns
vingar och förordna, att enhvar, som dristar ofreda dem, skall straffas
med den konungsliga stränghetens hämnd». Till Elfkarlebyborne, som
stört samme munkar i deras besittningsrätt — ’mot dem, för hvilke
vår hand varit välvillig, har eder våldsamhet rasat, intill dess de genom
er lidit en förlust på 20 mark’ — säger samme konung, att de skulle
ll f. f
1 Jfr Schlyter, Utkast till edsöreslagarnes historia (i Juridiska afhandlingar, del 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
