Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8O URSPRUNGLIGE DOMSTOLAR.
tinget, hvarmed regelbundet synes förstås häradstinget, en och annan
gång om mål, som företagas å alle Götars ting, d. v. s. landstinget.
En gång hcter det, i fråga om qvinna, som begått stöld, att hon skall
föras till tinget inför alle Götar eller inför häradet.
Det var från början den på tinget samlade menigheten, som
dömde. Denne menighetens dom omtalas icke blott i den äldre
Vestgötalagen, t. ex. när det (om såramål, kap. 1) heter: ’då skall häradet
honom utdöma’, utan äfven i Östgötalagen, hvarest omtalas
tingmännens dom. Men Östgötalagen synes dock i allmänhet tillerkänna
domens fällande åt tingets ordförande, hvadan tingmännens dom torde
vara ett från äldre tider bevaradt uttryck, som numera rätteligen skulle
återgifvas med ’den å tingmännens vägnar fällde domen’. Den äldre
Vestgötalagen är så knapphändig i sina uttryck, att jag anser det böra
lemnas oafgjordt, huruvida de uttryck, som gifva häradet domsrätten,
skola tagas efter orden eller anses beteckna den dom, som
häradshöfdingen uttalade. Öm sättet för häradshöfdingens nämnande yttras
intet; sannolikt valdes han af menigheten. De äldsta Svealagarne
låta oss icke skönja det ursprungliga förhållandet; i dessa omtalas ej
häradshöfdingar, utan domarcec, som valdes af tolf män, hvilka för
sådant ändamål blifvit utsedde at konungens länsman. K. Magni landslag
upphäfde i detta afseende skiljaktigheten mellan Göta- och
Svealanden: domare å häradstinget var häradshöfdingen. Tillsättningen
var vorden en annan: tolf män från häradet jämte lagmannen
uppsatte tre lämplige män på förslag och af desse tre nämnde konungen
en. Vi varsna således ett fortgående stegrande af konungens
inflytande. Sedan domen tillfallit tingets ordförande, dömde lagmannen å
landstinget.
Under loppet af 1200-talet reglerades förhållandet mellan tingen,
med tydlig benägenhet att åstadkomma en regelbunden
instansordning. Den yngre Vestgötalagen antyder vad från häradsting till
landsting. Tydligt omtalas detta i k. Magni stadga för Öland af år 1281,
i hvilken talas om vad från häradshöfding till Ölands lagman, ja från
denne till Östgötalagmannen. I den yngre Vestgötalagen omtalas vad
till landets herre, hvarmed vi torde böra förstå konungen; i
Ölandsstadgen talas om vad från Ölandslagman till konungen, hvars dom
således var intagen i den ordinarie rättegångsordningen. Det dröjde
dock innan instansordningen blef riktigt genomförd. I Östgötalagen
(slutet af 1200-talet) heter det t. ex. att nämnd egde att hänskjuta
eden under konungen eller lagmannen, i fråga om tillsättande af
förmyndare vände man sig till konungen eller lagmannen, för gåfva till
frillobarn fordrades bref af lagmannen eller konungen, vrång ed, som
gåtts af biskops- eller konungsnämnd, upphäfdes af konungen eller
lagmannen, fästman, som ej fick sin rätt af giftomannen, egde att
söka konungens eller lagmannens dom, från fjerdingsnämnd vädjades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
