Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 KONUNGSRÄFSTENS ÅLDER.
uppkomna benämningen rättareting inlägger ock i tingsbegreppet en
bestämd verksamhet hos den som höll tinget.
Man har velat fästa synnerlig vigt dervid, att den tidigare
redaktionen af Vestgötalagen, som hör till början af 1200-talet, alls icke
eller knappast vet af konungens domsrätt. Som vittnesbörd om denne
har man ej kunnat anföra mera än ett enda yttrande och detta så
dunkelt, att dess mening ännu icke kan sägas vara klar. 1 Då
deremot konungens dom tydligt omtalas i den yngre redaktionen af
denna lag samt ännu tydligare i Östgötalagen, båda tillkomna mot
slutet af 1200-talet, har man velat till dettas senare del hänvisa den
fullt utbildade konungsdomen. Man har dervid förbisett, att det i
Östgötalagen finnes ett otvetydigt vittnesbörd derom, att åtminstone
inom dess område konungsräfsten var införd långt tidigare, och det
torde väl ej kunna antagas, att det ena landskapet i denna punkt
kom mycket tidigare än det andra. Det heter nämligen i räfstbalken,
kap. 3: först var det så, att man tog pant så för gäld som för sak,
dock icke inom annan mans gärdesgård och grindstolpar. I k. Knuts
dagar afskaffades bruket att taga pant (næma) och sådan är ännu
lagen. Då stadgades äfven, att om någon blir lagvunnen för mindre
sak än gislingabrott 2, skulle det bida räfst, och räfst skulle vara hvart
tredje år. Längre fram i samma kapitel kallas räfsten konungens
och hans personliga närvara omtalas som möjlig, men ej nödvändig.
Det kursiverade då hänvisar tydligen till k. Knuts dagar. Således
gåfvos åtminstonc på hans tid bestämmelser om konungens räfst.
Från början af 1200-talet omtalas en förhandling, som helt visst
blifvit utförd å ett räfst- eller räfsingating. Mellan munkarne i
Nydala och allmogen i Östbo hade länge tvistats angåcnde tvänne skogar.
Då samlades menigheten vid Vernamo, häradets tingställe; å
konungens vägnar hade infunnit sig hans svåger Birger, som ännu icke
kallas jarl, samt såsom kärande abboten. Hr Birger gjorde slut på
tvisten. Häradshöfdingen och elfva män med honom — den
scdermera s. k. nämnden — nräckte, säger k. Erik i sitt stadfästelsebref,
händerna i främsta rummet åt oss, ehuru vi icke voro närvarande’,
samt åt hr Birger och abboten, under det att den öfriga menigheten
genom rop gaf sitt bifall till känna (DS nr 294).
Från år 1319 finnes ett dombref, som uttryckligen redogör för
förhandlingarna å ’ett allmänt ting (commune pretorium), som kallas
refsingating’. Tinget hölls i Örebro, hvarest Närikes landsting
höllos. Der dömde i en jordatvist, efter vittnens hörande, hr Matts
Kettilmundsson, drottsete och rikets höfvidsman, hr Håkan Jonsson
(som hade varit marsk och derefter nämnes som den späde k. Magnus
1 Konungær skal næmd firi sik sætiæ ok lagmaþer a þingi (rättslösabalken, kap.
3). Om de olika tolkningarna jfr Hjärne, Om den fornsvenska nämnden (1872).
2 Våldsamt borttagande af gislar eller fångar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
