Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDER FÖR RÄFSTENS SAMMANTRÄDEN. 87
Erikssons råd) samt hr Nils Björnsson, Närikes lagman, hvar för sig
med domsrätt (iure iudiciario) och hr Matts stadfäste med all rättens
fullhet de två andres utslag (arbitria) jämte sin egen dom (iudicium).
Den vinnande parten var Riseberga kloster; gården, som tvisten
gällde, synes hafva legat i Hackvads socken, som icke låg i Örebro
härad. 1 Denne hr Matts’ dom kallas i en urkund af år 1331 (DS nr
2838) ’en konglig dom’.
Det tillkommer mig icke här att i detalj redogöra för den kongl.
domstolens organisation; dessa och liknande detaljer höra till den
nionde boken. Några anmärkningar torde dock här vara på sin plats.
Räfsingatingen omtalas i den senare Vestgötalagen helt flygtigt.
Af Lydekini anteckningar ur och om Vestgötalagen, tillkomna vid
pass år 1300, finna vi, att de höllos två gånger om året, vår och höst.
Östgötalagen talar om konungsräfst. Namnet betecknar i första
rummet en handling, att räfsa, d. v. s. näpsa, straffa, men betecknar
ock, i öfverflyttad bemärkelse, det ting, å hvilket räfsten verkställdes,
å hvilket, efter lagens eget uttryck, ’konungen sade sin räfst’. Vissa
mål fingo ej företagas å de vanliga tingen, utan skulle ’bida’ eller
’qvarstå till räfsten’, hvilken icke gerna kunde kallas konungens, såvida
icke detta ting hade presiderats af konungen eller af den, som i hans
stad ’sade räfsten’. Man ser allmänt uppgifvas, att räfsten hölls hvart
tredje år, hvilket illa stämmer med Vestgötalagens årligen två gånger
återkommande räfsingating, hvadan man ock framför orden ’tre år’
förslagsvis tillagt ett ’minst’, hvilket dock ej stödjes af något ord i 55
texten, som förekommer i det nyss i sammandrag återgifna kap. 3
räfstbalken. I denna text har man emellertid förbisett, att der star.
att k. Knut 2 bestämt, att räfsten skulle hållas hvart tredje år.
Visserligen få vi icke alltför mycket fästa oss vid medeltidssvenskans
tempora, men utan tvifvel äro vi berättigade att i detta ’skulle’ se en
antydan derom, att vid den tid, då Östgötalagens nu bevarade
redaktion skrefs, slutet af 1200.- talot, en förändring hade inträdt med
afseende på epokerna för räfstens hållande. Mellan den tiden och k.
Knuts dagar hade ock en nyhet kommit till, som väl må hafva
föranledt räfstens tätare hållande, nämligen Birger jarls edsöreslagar,
hvilkas öfverträdande skulle afdömas af räfsten. Det heter i Östgöta-
1 I maj månad 1324 voro drottseten hr Knut Jonsson, Upplands-lagmannen samt
konungens fogde i Stockholm vid Närtuna och hörde allmogens klagan.
Drottseten gaf tolf män att å kärandes och svarandes vägnar pröfva saken.
Nämnden gaf den 18 maj på allmänna tinget i Uppsala (placitum generale) ett
fällande utslag. Drottseten befallte å konungens vägnar undanrödjande af det som
öfverklagats (vattentäpporna i Närtuna vattendrag, jfr del 1 s. 33) och
utfärdade kort derefter ett nytt bref i ämnet (DS nr 2465, 2466). Följande år höll
drottseten på Svininge äng ransakning i ett mål mellan erkebiskopen och
bönderne i Åkerbo skeppslag, hvilke senare svurit en falsk ed. Drottseten afgjorde
saken, antagligen på stället, med konglig myndighet (pleno iure regio iudicavi).
DS nr 2532).
Med de fleste forskare antager jag, att lagen menar Knut Eriksson och icke
den kort tid och under oroliga förhållanden regerande Knut långe.
to
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
