Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JARLAR. HÖFVIDSMÄN. LÄN. 105
skilda landskap, inom hvilket jarlen var konungens representant.
Utförligare uppgifter lemnas oss endast om en af desse jarlar, Ölof
skötkonungs samtida Ragnvald, som bodde i Skara. Det är möjligt, att
hogkomsten af detta provinciela jarlsdöme föranledt de tvetydiga
uttryck, som i Vestgötalagen användas om ’landsherren’, i hvilken somlige
trott sig böra se en konungens embetsman, andre, antagligen med större
skäl, konungen sjelf. Jarlen som styresman för landskapet tillhör
första gryningen af vår medeltid och under den närmast följande tiden
finna vi ingen, som kan anses hafva öfvertagit hans maktställning. med
undantag på sin höjd för det aflägsna Finland, för hvilket tidigt
tillsattes prefekter och höfvidsmän (prefecti, capitanei), liksom det ock
framför andra landskap upphöjdes till ett hertigdöme.
Öfver Skåne satte de danske konungarne ganska tidigt en
förnämlig styresman, som än kallades prefectus lundensis, än prefectus
Scanie, på danska gielkere. 1 Han skötte landet sjelfständigt under
ansvar inför konungen, han aflade å konungens vägnar för den å tinget
samlade menigheten räkenskap. Sjelf skulle han göra räkenskap inför
drottseten, men regerade eljes ’liksom om konungen sjelf vore
närvarande’, till- och afsatte fogdar, uppbar konungens inkomster, afgjorde
alla i Skåne förefallande mål. Från hans dom kunde man dock vädja
under drottsetens.
Ordet län hade i de nordiska språken olika betydelser. Det
betecknade ett uppdrag, en sysla, först i allmänhet, sedan med den
inskränkning, som gjorde det till en teknisk term, just den sysla, som
sköttes af den nyss omtalade s. k. länsmannen. Men det betecknade
äfven dels ett jordområde, som uppläts åt någon till förvaltning, dels
förvaltandet af ett sådant område. Redan i Upplandslagen
(konungsbalken, kap. 3) räknas bland de rättigheter, som konungen hade, sedan
han tillträdt riket, äfven den att gifva sine tjenstemän län. Denna
rättighet, ej främmande för det nordiska konungadömet äfven under
dess tidigare period, men ej så ofta utöfvad förr än man hade gjort
närmare bekantskap med förhållandena i utlandet, fick för rikets
förvaltning en genomgripande betydelse.
Länet bestod regelbundet af en hufvudort, å hvilken
länsinnehafvaren bodde eller åtminstone kunde bo, och ett tilliggande område.
Hufvudorten var oftast, men ej alltid, ett fäste. Länet hade
gemenligen namn efter hufvudorten. De första länen torde hafva varit de,
som till hufvudort hade ett fäste, för hvars underhåll inkomsterna från
ett visst område skulle användas.
I början af medeltiden, då de ursprungliga förhållandena ännu
gjorde sig kraftigt gällande, lät man vanligen länets gränser samman-
1 Jfr Steenstrup, Studier, s. 44 f. — Titeln gielkere eller gieldkere (på norska
gjaldkeri eller gjaldkyri) synes icke hafva inhemsk upprinnelse. Den förekommer
äfven någon gång i Norge samt i Vestmanland (som namn på stadsfogden).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
