Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 FOGDAR.
falla med gränserna för något af gammalt bestående område. K.
Magnus omtalar år 1336, att han hade pantsatt ’sitt mäktigaste hus och
stad Kalmar och alla de land och ingälder, som der under i ligga’,
äfvensom ’sitt hus Skällvik och allt Östergötland’, Helsingland, Gästrikland,
Fjädrundaland, Dalarne, Närike och Värmland. Kalmar fögderi blef
en geografisk term, som gällde under hela medeltiden. På k. Albrekts
tid var hr Erik Karlsson år 1369 Ölands prefekt, år 1373 landsherre
(capitaneus) öfver Östergötland. Sedermera, då dels fästenas antal växte,
dels, i ännu högre grad, antalet af dem, som ville komma i besittning
af en förläning, ökades, blef riket styckadt i län, -som föga lämpades efter
de gamla gränserna. Öfver den gamla indelningen, efter land och
härad, lades nu en ny, efter län. Kontrasten mellan de två visar, huru
man alltmera bröt med det gamla. Ej långt efter 1373 innehade Gerd
Snakenborg vestra delen af PÖstorgötland under Hästholmen, Bo
Jonsson en annan del under Ringstadaholm. Derefter förenades visserligen
hela landskapet under den för åtcrvinnandet af kronans inkomster
nitiske Esbjörn djäkn, men blef sedan deladt mellan höfvidsmännen på
Hofs kungsgård, Ringstadaholm och Stägeborg. 1 Under dr. Margaretas
tid var Vestergötland deladt i elfva län. Jönköpings eller Rumlaborgs
län bestod år 1385 af staden Jönköping, häraden Tveta, Vista och Mo,
hälften af Vedbo härad samt två socknar af Vartofta härad i
Vestergötland. Senare försvunno flere af de mindre fästena, man bildade
färre och större län.
Innehafvaren af ett län kunde, när detta var vidsträckt, få stora
titlar, såsom landsherre och höfvidsman; den allmänna titeln för
länsinnchafvarne var advocatus, försvenskadt fogati, fogde (det tyska Vogt)
och länet kallades på latin advocacia. Fogdar voro emellertid af olika
slag. Konungen kunde tillsätta en fogde, som icke var af hög börd
och som väl skulle hafva sitt uppehälle, men i främsta rummet arbeta
på sin herres bästa — en sådan, som den nyss nämnde Esbjörn djäkn.
En högt uppsatt man, som icke vistades å hufvudorten för det län, som
han erhållit, måste der låta sig representeras af en vikarie, som
regelbundet förde titeln af fogde, ja äfven om han vistades å fästet kunde
han öfverlåta handläggningen af de vanliga göromålen åt underordnade
tjenstemän, kallade fogdar, ibland med olikartad verksamhet, en för
ärendena inom fästet, den s. k. husfogden, en för ärenden på
landsbygden, den s. k. landsfogden. Under sådana förhållanden voro de
större länsinnehafvarne ej hogade att föra fogdetitel, men inför lagen
var dock länsinnehafvaren fogde, ty lagen fordrade vissa förrättningar
af denne. Vi se ock af de räkenskaper, som för mars 1365—mars
1367 fördes af den meklenburgske riddaren Rave van Barnekov, hvilken
af hert. Albrekt hade fått Nyköping med underliggande land i förlä-
1 Äfven senare infördes förändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
