Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 OLIKA SLAG AF LÄN.
uppbar inkomsterna, skötte om slottet, underhöll besättningen, som var
konungens och icke hans, fullgjorde öfriga en fogdes åligganden samt
lemnade till konungen öfverskottet af inkomsterna jämte redovisning
för uppbörd och utgift. Sådana län, hvilka mot medeltidens slut sades
ligga under konungens fatabur, voro icke begärliga för rikets store.
De lemnades derföre vanligen åt mindre högättade män, som nöjde sig
med att intaga en tjenares ställning. 1
Men län funnos ock, hvilkas innehafvande icke förpligtade till
någon tjenst cller tunga, pantlän. Konungen, ofta försatt i
nödvändighet att låna penningar, måste för lånet ställa säkerhet och gjorde
det beqvämligast genom anvisning på inkomsterna af ett visst område.
Innehafvaren hade i länet säkerhet för sin fordran och han hade äfven
en inkomst, som vi skulle kalla ränta. Den kyrkliga lagstiftningen
fördömde dock räntas tagande för utlånadt kapital, hvadan ock vid ett
biskopsmöte år 1441 fordrades, att det af inkomsterna, som öfversteg
utgifterna, skulle räknas af på kapitalet. I k. Kristiern I:s
handfästning af år 1457 heter det, att han aldrig skulle förpanta slott, land,
län eller ränta annat än med vilkor, att den årliga afkastningen skulle
’afslås och afräknas på hufvudsumman efter skälighet, som vi med vårt
älskliga råd i Sverige komma öfverens’, och rådet dömde följande år,
under åberopande af Guds och kyrkans lag, att pantlän skulle utan
vidare återlemnas till kronan, sedan det visat sig af räkenskaperna, att
innehafvarne genom räntorna fått full ersättning, kanske mera, för det
långifna kapitalet. Man synes dock ej hafva varit angelägen att på
pantlänsinnehafvarnes bekostnad förekomma den minskning af rikets
ränta, om hvilken talas i den nyss nämnda handfästningen. Det heter
ock i Kalmar recess af år 1483, att hvar man skulle njuta sin pant
ofter sitt brefs lydelse utan tjenst eller tunga. Vi torde dock ej vara
berättigade att af detta uttryck draga den slutsatsen, att hvarenda
penning, som uppbars af pantlänets innehafvare, kunde räknas som hans
behållning. I biskopsmötesbeslutet af år 1441 talas om ’afdrag för
nödiga utgifter’, i handfästningen af år 1457 om en ’skälig’ beräkning.
Beräkningen och afdraget måste naturligtvis i främsta rummet afse alla
de kostnader, som pantinnehafvaren hade i följd af panten, för
underhåll af tjenare o. d. Vissa af dessa kostnader torde äfven hafva
kommit kronan till godo, ty det måste hafva legat i pantinnehafvarens
intresse att underhålla t. ex. fästet, då detta kunde komma cj blott
honom, utan äfven hans arfvingar 2 till godo. Äfven föreställer jag
1 I Kalmar recess af år 1483 talas om tre slag af län: län på tjenst, län i pant
och län på räkenskap. Huru de sistnämnda uppfattades framgår af den fråga,
som innehafvaren af Viken år 1525 ställde till k. Gustaf, om han skulle behålla
Viken på räkenskap eller få det i förläning.
2 Lagerbring uppgifver, Svea Rikes Historia, del. 4, s. 542, att Vartofta härad
med kungsgården Ettak af k. Albrekt lemnats Johan Bülow som pant för ett
lån af 10,000 mark och att lånet innehades af hans arfvingar intill dess det
af hr Sten Sture d. ä. indrogs utan lösen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
