Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLOTTSLOFVEN. 117
öfverlefvande brodern skulle ’mot hvem som helst’, således äfven mot
konungen, bevara den dödes land och fästen åt arfvingarne; för större
trygghets skuld bestämdes, att ingen hertig skulle utan den andres
godkännande antaga någon fogde och hvar fogde skulle vid tillträdet
afgifva sitt öppna bref på att icke efter sin herres död upplåta slottet
åt någon annan än den öfverlefvande hertigen, som skulle föra
arfvingarnes talan. Då förening år 1357 ingicks mellan k. Magnus Eriksson
och hans son, bestämdes, att efter enderas död skulle slotten
öfverlemnas till den andre, dock så, att i Eriks ställe kunde inträda först
hans söner, sedan hans broder k. Håkan i Norge, hvarvid för öfrigt
kronans öfvergående till de förre, eventuelt till den senare, helt enkelt
tages för gifvet; alle fogdar skulle afgifva förbindelser i detta syfte.
I denne senare traktat, afsluten mellan två personer, som båda buro
konungsnamn, betydde öfverlåtandet af länet efter den enes eller andres
död en återgång till kronan.
Så oskyldiga var icke alltid de löften, som fogdarne fingo gifva,
när de mottogo ett fäste i förläning. Dr. Margareta sökte genom dessa
löften ordna tronföljden. Ett exempel må vara nog. Hr Tord Bonde
erhöll år 1403 i förläning Viborgs slott och förband sig skriftligen att
vid påfordran genast lemna det åter till drottningen eller k. Erik, men
om båda hade dött innan länet återfordrades, skulle han hålla slottet
k. Eriks syster Katarina till handa, så framt hon vid den tiden vore
ogift. Men om äfven hon voro död, skulle han hålla slottet till handa
åt den, som kunde komma att väljas till konung öfver Sverige och
Norge. På samma sätt lät k. Erik dylika förbindelser utställas till
förmon för sin brorson Bogislav och andre fränder i Pommern,
’hvarigenom, klagar rådet, han har betagit riket dess rätt till fritt konungaval’.
Å 1435 måste konungen också antvarda slottslofven på vår död öfver
allt riket i Sverige - - till dens hand, som rikets män af Sverige till
konung välja efter vår död’. Som äfven denna förbindelse kunde
föranleda osäkerhet i händelse af ett stridigt val, bestämdes i k.
Kristofers försäkring, att slotten efter hans död skulle öfverlemnas åt
erkebiskopen, drottseten, Upplands lagman samt till andre gode män,
som af rådet utses. Under den följande tiden stod slottslofven än eill
hela rådet, än — och detta var det vanligare — till fyra af dess
medlemmar. 1
Om 1000-talets svenska konungadöme veta vi ej stort mera än
hvad för oss berättats i sagan om den norske konungen Olof den helige.
Äfven den Stenkilska ättens öden äro nästan alls ioko kända.
1 Om embets- och tjenstemän samt län jfr Nordström, Bidrag till Svenska
samhällsförfattningens historia; Bergfalks recension af detta arbete i Frey för 1841;
Malmström, Om centr- alisation, embetsmän och län i Sverige under medeltiden Gi
Tidskrift för litteratur för 1851); Forssell, Sveriges inre historia från Gustaf
den första, del 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
