Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGADÖMETS ÖDEN. 129
förbättrande, att lemna slottslofven åt några af rikets råd, dertill
utsedda af rådet, hvarigenom rikets sjelfständighet betryggades, att ej
taga någon ny rådgifvare utan råd af riksrådet eller åtminstone dess
förnämligaste medlemmar, såsom hvilke räknades erkebiskopen,
drottseten, Upplands lagman samt de tre öfrige, ’på hvilke slottslofven står’,
att icke bortgifva något fäste som län utan rådets bifall, att tillsätta
hofmästare, kansler, kammarmästare, köksmästare, skänk och
fodermarsk efter riksrådets vilja, att hafva Sveriges drätsel i Sverige och
låta denne styras af gode män, likaledes efter råd af rikets råd, som
dessutom skulle anvisa lämpligaste orten för skattkammarens förvarande.
I frågor rörande mynt och tull ville konungen likaledes rätta sig efter
rådet.
Försäkringen upprättar således ett fullständigt rådsregemente i
Sverige, och en sådan anordning var onekligen under de rådande
förhållandena den enda möjliga. Men handlingarna svarade icke i allt
mot löftena. Kristofer vistades sjelf temligen mycket i Sverige och
tog derföre personlig del i regeringen. Man beskyllde honom för ett
lättsinnigt förfarande när län bortgåfvos, och Sverige fick ingen drottsete,
som kunde på ett kraftigt sätt deltaga i regeringen.
K. Kristiern I utfärdade ej mindre än tre försäkringsbref. En ny
punkt innehåller det sista, nämligen ett löfte, att han ej skulle köpa
eller som pant taga till kronan något frälsegods, ’ty derigenom
förnedras ridderskapet och frälset och minskas rikets tjenst, och är deraf
tillförene uppkommen stor ovilja och tvedrägt mellan herrskapet,
ridderskapet och frälset’. Angående sättet för rikets styrelse äro hans
försäkringar ytterst knapphändiga, men som han lofvar att hålla alla
föregående konungars bref, ligger deri ett upptagande af de
styrelsegrundsatser, som k. Kristofer hade förkunnat. Efter en uppgift från
Lybeck hade de af stormännen, som intresscrat sig för Kristierns
konungadöme, velat tillförsäkra rådet större sjelfständighet än det hade
haft under k. Kristofer, och derföre fordrat, att konungen ej skulle
uppehålla sig i Sverige, utan nöja sig med att derifrån uppbära skatt
samt att han ej skulle hafva att förfoga öfver mera än två slott. Han
vistades dock icke så litet i Sverige, men synes i allmänhet icke haft
intresse för andra regeringsåtgärder än sådana, som gällde förvärfvandet
af penningar. Drottsete fanns icke under hans tid. Afsatt sparade k.
Kristiern icke på löften och underhandlingar för att återfå den svenska
kronan. År 1476 t. ex. lofvade han, att efter riksrådets råd tillsätta
drottsete och marsk att föra riksstyrelse i hans frånvara, att lemna
slottslofven till rådet, att icke gifva eller taga igen län utan rådets
samtycke, att icke föra ut öfverskottet af drätseln, utan låta detta
förvaltas i Sverige af en rådsherre, som med det öfriga rådets samtycke
togs till kammarmästare, hvilken skulle hafva all skatteuppbörden samt
för denna göra räkenskap inför konungen och rådet, m. m.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 2. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
