Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 KONUNGADÖMETS ÖDEN.
hvadan skilnaden blef stor mellan medeltidens läninnehafvare och k.
Gustafs förläningsmän. Om det fordom, säger Forsscecll, hade visat sig
en sträfvan hos all konungstjenst att öfvergå till länsherremakt, så
blifver det nu alltmera tydligt, att hvarje förläningsman icke är annat
än en konungens tjenare.
Ehuru k. Gustaf personligen grep in i alla förhållanden, hade det
redan från början lyckats honom att införa en stor förändring af de
allmänna förhållandena. Redan det noggranna införandet i registraturet
visar ett förändradt skick. Ett rikets register fanns väl äfven tidigare,
men deri upptogos endast vigtigare handlingar och i särskilda fall gafs
en bestämd föreskrift, att det eller det skulle intagas i registret. Nu
infördes allt. För sådant ändamål behöfdes ett stort kansli och
konungens skrifvare, som uteslutande voro tjenstemän, användes till
hvarjehanda saker, när de hade vunnit sin herres förtroende. Till förande
af krigen värfvades allt mera trupper och krigsöfverstarne voro
konungens tjenstemän, liksom fogdarne och skrifvarne. Ett
regeringsmachineri infördes, utan hvilket det var omöjligt att ordna
förhållandena inom det vidsträckta riket.
Så var vid den tid, då reformationen började få stadge i vårt land
och då renässansen söderifrån höll der sitt intåg, grunden lagd till den
nya tidens stat och samhällskick.
Originalet till slutornamentet förekommer på en kalk från 1200-talet i Statens
Historiska Museum.
—
——
S Z
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
