Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 TINGLID OCH VEDERLAGSMÄN I DANMARK.
till sjötjenst. Rytteriet fick småningom allt större betydelse för krigen,
hvadan ock k. Erik emune föreskref, att hvart ledingskepp skulle
upptaga fyra hästar.
Hos vederlagsmännen fordrades en viss förmögenhet, för att de
skulle kunna uppträda som ryttare. Enligt Sven Åkesson fordrade k.
Knut, att de skulle vara högborne och förmögne. Det nyss anförda
påfvebrefvet visar ock, att de tillerkände sig ett betydligt försteg
framför allmogen.
Vederlagsmännen bildade en af bestämde stadgar sammanhållen
korps. Redan namnet uttrycker en närmare sammanslutning och
påminner om de talesätt, som användes, efter hvad vi redan sett, för den
norska hirden och dennas medlemmar. Också kallas vederlagsmännen
i erkebiskop Absalons uppteckning af deras lag någon gång hird. Vi
synas således hafva att göra här med enahanda företeelser, som vi redan
hafva uppmärksammat för Norge. Äfven det danska tinglidet kan
betraktas som ett gille, der konungen visserligen var ålderman 1, men i
hvilket medlemmarne ock hade något att säga, så snart någon gillet
rörande angelägenhet skulle afgöras. När någon var anklagad för att
hafva brutit mot vederlagets rätt, fälldes den afgörande domen icke af
konungen, utan af kamraterne; dock kunde konungen tre gånger
efterskänka straffet för mindre förseelser. Om någon genom upprepade
förseelser hade gjort sig förtjent af att sitta nederst vid bordet och äta
för sig sjelf, kunde konungen visserligen befria honom derifrån och
sätta honom vid sin sida, men den sålunda benådade var derigenom
utstött ur vederlaget — dess lag var således starkare än konungens
vilja. Förändring i rätten beslöts af hela vederlaget, men för beslutets
giltighet fordrades konungens bifall.
Likheten mellan vederlaget och gillena uppenbarar sig i följande
punkter. Alla tvister mellan bröderne undandrogos den vanlige
domstolen och föredrogos på huskarlastämman. Två medbröders
vittnesmål var det vanliga bevismedlet, mot hvilket den anklagade icke kunde
använda det värn, som den allmänna lagen omtalade. Mindre saker
skulle afgöras med de två närmast sittande brödernes ed. Hade
kärandeparten inga vittnen, kunde svaranden fria sig med tre
medlemmars ed, under det den borgerliga lagen fordrade tolfmannaed. För
brott mot medlem af vederlaget erlades böter till konungen,
broderskapet och den, mot hvilken det hade brutits. Strängt straff var
bestämdt för den, som ville intaga en annans plats vid bordet. Var någon
dömd till fredlöshet, skulle bröderne följa honom till stranden eller
skogen och förse honom med hjelpmedel för att komma undan. Till
alla dessa punkter finnes motsvarighet i de danska gillenas stadgar. I
gillen och i vederlaget var utstötande ur samfundet det högsta straffet,
1 Redan för förhållandena i England på k. Knut den stores tid anmärkes detta
af Freeman år 1867.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
