Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 BÖNDER FÅ BLIFVA FRÄLSEMÄN.
1344. Uppsala stadge. Biskop —.—- 30 hästar.
Konungens embetsman (under konungens
frånvara) .——- 45 »
Riddare och sven i rådet - 12 »
Riddare utom rådet - 8 »
Sven, riddares vederlike, utom rådel .. 6 »
Mindte män för sig .- 3»
Af de i texten meddelade siffrorna finna vi, vid jämförelsen mellan
föreskrifterna af åren 1285 och 1335, att under dessa femtio år hade
förhållandena förändrats så, att när det förra året en riddare inom rådet
fick rida med tolf, en riddare utom rådet med fyra hästar, ansågs år
1335 en riddare, vare sig han hörde till rådet eller ej, böra få komma
med tolf hästar, 1 att när det förra året en sven utom rådet kunde nöja
sig med fyra hästar, hade han år 1335 rätt att rida med sex. Detta
antyder en stigande benägenhet hos stormännen att uppträda med större
flockar. I 1344 års stadgar tillägges, att dessa maximisiffror icke gällde
för riddare och svenner, när de redo i härfärd.
En annan lärdom hafva vi att hemta ur dessa taxor, nämligen den
store skilnad, som gjordes mellan svenner och svenner, en skilnad, som
uppenbarar sig i siffrorna 6:2, 6:3, 20: 6, 20: 10.
Från de nyss framhållna tidigare förhållandena voro de, som rådde
inemot 1300-talets midt i flere hänseenden skilda, af grunder, som redan
blifvit antydda. Den, som hade att sörja för statens sannskyldiga bästa,
måste se till, dels att den hästtjenst, som skulle utgöras, var sådan den
borde vara, dels att adeln, angelägen om personlig vinning och ståndets
betydelse, icke genom att öka sin jordbesittning, utan att derigenom
förbinda sig till ytterligare tjenstgöring, minskade kronans inkomster
och rikets försvarskraft. Å andra sidan hade bevisligen en, sannolikt
flere, af de första adliga ätterna utdödt. Om man måste anse det
betänkligt, derest en frälseman genom ökad jordbesittning minskade den
skattegifvande allmogens tal, måste man å den andra sidan vara
angelägen, att icke de till häst tjenande frälsemännens antal minskades, då
kavalleriets betydelse i örligen var så stor.
I k. Magnus Erikssons Tandslag (och i hans något tidigare stadgar,
som i lagen intagits), finna vi, huru man sökte lösa de problem, som
i afseende på dessa förhållanden stodo på dagordningen.
Man nöjde sig ej längre med bestämmelsen, att frälsemannen skulle
tjena till häst: nu föreskrefs, att hästen skulle hafva ett värde af 40
mark. Derjämte gåfvos föreskrifter om de vapen, som frälsemannen
b. Morgongåfvobelopp (giftobalken kap. 10):
Riddare—— 40 mark.
Svenner 20 »
Allmännelige frälsemän —...- 10 »
Bofaste bönder —....- 3 »
Löske män. 1 »
1 Om han ej hörde till rådet, fick han, efter stadgen af år 1344, ej rida med flere
än åtta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
