Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 INGEN RIDDAREORDEN I SVERIGE.
som påstå, att k. Magnus ladulås stiftade en särskild orden, ’en politisk
orden’, jämförlig med de fursteordnar, som jag förut omtalat, antaga,
att det allmänna riddareväsendet blifvit i vårt land tidigare infördt
och hänföra den särskilda ordens stiftande till år 1285, då den
heliga Claras kloster invigdes. Jag har i det föregående visat, att
årtalet är oriktigt samt att det varit den moderna tiden förbehållet att
finna något nytt i detta afseende infördt i sammanhang med klostrets
grundläggande: de samtida eller nära samtida urkunderna, de enda, som
vi hafva att hålla oss till, veta ej mera än att vid detta tillfälle flere
personer upphöjdes i ridderligt stånd. Vi hafva derföre endast att se
till, huruvida någon tillförlitlig uppgift finnes om tillvaran af en
särskild riddareorden i Sverige under medeltiden.
De bevis som blifvit anförda för denna särskildt svenska orden äro
följande. 1
1. Den som var slagen till riddare, kunde ej å nytt mottaga
riddareslag annat än när det gällde upptagande i en särskild orden, men
hertig Albrekt af Meklenburg, k. Magnus Erikssons svåger, som gjordes
till riddare af hertig Erik af Sachsen-Lauenburg år 1336, blef kort
derefter på nytt slagen till riddare vid k. Magni kröning. — Någon
samtida uppgift om det dubbla riddareslaget har jag ej funnit, och
dessutom är uppgiften derom orimlig, ty upptagandet i en särskild
riddareorden beledsagades icke af ett riddareslag: för att kunna upptagas i en
sådan orden, måste man förut vara riddare.
2. Enligt utlandets sed hade hvar riddare rätt att göra andre till
riddare, men i Sverige var det allenast konungen, som gjorde riddare
d. v. s. upptog dem i sin orden. — Deraf följer, att i Sverige, alltifrån
det föregifna året 1285 icke funnits någre medlemmar af det allmänna
riddareskapet, utan allenast medlemmar af den svenske konungens
särskilda orden, hvilket är orimligt.
3. Det allmänna riddareskapets riddare egde ej något erkändt
företräde framför dem, som icke voro riddare, ty i ett franskt
parlamentsbeslut af år 1430 stadgas, att riddare och icke riddare skola i
parlamentet intaga sin ordning efter inträdestiden, men i svenska urkunder
nämnas alltid riddarne före andre lekmän. — Den anförda föreskriften
gäller ett franskt parlament och intet annat.
4. Sveriges konung talar om våre riddare’, andra personer tala
om ’konungens af Sverige riddare’. — När i Sverige utdelandet af
riddarevärdighet var lagdt uteslutande i konungens hand, hade han
obestridligen rätt att tala om ’våre riddare’. Konungens rätt i detta
afseende berodde för öfrigt derpå, att riddareväsendet tillämpades på
hans hird.
5. K. Magnus ladulås har på sin bild å grafvården i
Riddareholmskyrkan en ordenskedja; grafvården säges visserligen vara uppförd af k.
1 Jfr af Tibell, Seraphimerordens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
