Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 TEMPELHERRAR I SVERIGE?
mente) sonen till den, som fått kedjan, öfverlåter henne till bröderne,
framgår deraf otvetydigt, att här icke är fråga om en riddarekedja, ty
denna kunde icke gå i arf eller af en arfving godtyckligt öfverlåtas
åt en annan.
Några flere bevis anföras i det citerade arbetet, men som de äro
hemtade från uttalanden under långt senare tider, är det onödigt att här
upptaga dem. Jag skulle icke här hafva anfört de sex föregifna
bevisen, om jag icke hade velat en gång för alla framhålla orimligheten
i påståendet om serafimerordens höga ålder.
Deremot kunde åtminstone regenter i Norden intagas i
främmande fursteordnar. K. Kristiern II var upptagen i gyllene skinnets
orden; ordensmärket ses fig. 25.
De i det föregående omtalade andlige riddareordnarne vunno ganska
tidigt insteg i Norden.
Tempelherrar torde dock icke hafva funnits hos oss. Väl finnas
två påfvebullor, afsedda för Norden, som omtala tempelherrarne. Den
ena af år 1216 är ställd till erkebiskopen af Lund, hans lydbiskopar,
dekanen och erkedjäknen i Lund samt mästarne för tempelherrarne
och Johanniterne inom Lunds kyrkoprovins. Den andra, af år 1308,
ålägger konungarne och inqvisitorerne i Danmark, Norge och Sverige
att fängsla alle tempelherrar, som ännu voro frie. Men dessa bullors
beviskraft torde få underkännas. Båda gällde icke endast den nordiska
kyrkoprovinsen, utan voro endast för denna afsedda exemplar af
allmänna cirkulärskrifvelser. Vid dessas utfärdande såg man till, att
exemplar sändes till alla kyrkliga provinser, utan att dervid pröfva,
huruvida de föreskrifter man gaf verkligen hade tillämplighet allestädes.
Vi vända oss nu till Johanniterne. I Antvorskov, nära Slagelse,
upprättades ett Johanniterhus, under, synes det, 1100-talets tredje fjerdedel.
I staden Lund fanns ett annat hus, som dock omtalas allenast en gång
och då så sent som 1311. I Eskilstuna fanns ett Johanniterhus före
utgången af år 1185, förmodligen anlagdt under k. Karls eller k. Knuts tid. 1
Om de inre förhållandena inom detta hus känna vi mycket litet,
då de bevarade urkunderna nästan uteslutande gälla förhållandena till
de utanför stående. Ordens fullständiga titel förekommer i våra
urkunder sålunda: fratres de domo hospitalis iherosolymitani sancti
Johannis baptiste, deras hus kallas domus hospitalis beati Johannis in
Eskilstuna. I spetsen för hospitalet stod en prior eller priare, jämte
honom omtalas ’öfrige bröder’ eller ’konventet’. Bostaden kallas oftast
hus, någon gång kloster. Priorn ansågs böra vara en andlig, men
alldeles nödvändigt var det icke; ty år 1307 medgaf biskop Isar i Strängnäs,
1 Det har nyligen uppgifvits, att Johanniterhuset i Eskilstuna ’var stiftadt redan i
början af 13:de seklet.’ Den första urkunden, som omtalar detta hus, är
visserligen först af år 1231, men i detta bref omtalas, att martyren den hel. Eskils
kyrka i Tuna hade åt orden upplåtits af biskop Vilhelm i Strängnäs, erkebiskop
Stefan, konung K. och jarlen Birger (brosa). Erkebiskop Stefan dog år 1185.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
