Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNITER I SVERIGE. 215
att priorn fick vara lekman, derest han vid sin sida hade någon andlig
man, som dugde att förrätta presterliga göromål. Priorn Gottfrid kallas
år 1338 ’nobilis vir’ i ett bref, utfärdadt af lagman Lars Ulfsson, hvilken
vi icke kunna tilltro okunnighet om den rätta titeln. Mot medeltidens
slut synes det ridderliga elementet hos Johanniterne hafva trädt i
bakgrunden. Priorerne äro regelbundet prester, och bröderne kallas
’renlifvesmän’, en vanlig benämning på munkar.
Att Johanniterne kommit till oss från Tyskland antydes deraf, att
bröderne ofta hade tyska namn, såsom Gerico, Godefridus, men redan
tidigt rönte denne orden välvilja af de infödde. Strängnäsbiskoparne
gåfvo bröderne patronatsrätt till kyrkor, deras biddare insamlade allmosor,
förmögnare, såväl ädlingar som borgare, hugnade huset med gåfvor, i
utbyte mot visse fördelar, som voro af olika slag. När man inträdde
i huset som konventsbroder och dervid, såsom det i urkunderna heter
’antog drägten’ eller ’tog kors’, gaf man in med sig jord ’till sin själs
bästa och till sitt lekamliga uppehälle.’ 1 Att konventet åtnjöt stort
anseende visar sig af de få bevarade namnen på de män, som der vunno
inträde. Den Magnus Jonsson från Östergötland, som inträdde år 1325,
torde hafva varit en frälseman. År 1360 Tnträdde två riddare, hr Lars
Magnusson och hr Anund Sture, som ville i Johanniternes samfund
tillbringa lefnadens återstående år, som för öfrigt ej blefvo många.
Clemens Tyrgilsson, af den ätt, som i skölden förde två korslagda färlor,
förekommer som Johanniterbroder från slutet af 1350-talet. Andra
lemnade gods till Eskilstuna hus, för att upptagas i dess andliga
brödraskap, hvilket, utan förpligtelse till lefnad i konventshuset, till lydnad
för ordensregeln eller till bärande af drägten, medförde delaktighet i
ordens andlige förmoner. Icke blott män, utan äfven qvinnor upptogos
i denna andliga ordensgemenskap, hvarföre äfven talas om brödra- och
systraskapsbref. Ett tidigt exempel på en sådan förbindelse hafva vi
i hr Ulf Abjörnsson och hans maka, som år 1327 genom en gåfva (två
tunnor mjöl årligen från deras qvarnar i Torshargsån) förvärfvade
medlemskap icke blott för sig, utan ock för sina efterkommande.
Gåfvobrefvet och förmonsförsäkran förnyades år 1366 af och för sonen hr
Karl Ulfsson till Tofta. En öfverskärare i Strängnäs inträdde år 1446
i detta andliga brödraskap. När jord af sådan anledning gafs, kom
orden ofta icke i besittning deraf förr än efter gifvarens död. De som
trädde i denna lösare förbindelse med orden, isynnerhet om de voro af
lägre börd och stodo ensamme i lifvet, kunde få flytta in i den
pensionsanstalt, som var i Eskilstuna upprättad i sammanhang med
hospitalet. Detta menas, när det år 1428 talas om ’en i Eskilstuna kloster
ingifven syster. 2
1 Pro remedio anime et substancia cor porali.
2 Det synes som om äfven lekbröder och leksystrar hade en viss drägt. Det heter
nämligen i ett bref af år 1510, att en enka och hennes son antagit ordens
klädebonad; sonen kunde visserligen blifva verklig ordensmedlem, men aldrig qvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
