Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD. 221
de mest framstående, i vissa fall kunna vi följa deras uppstigande till
makten, å andra sidan är ofta sjunkandet lika tydligt. Sammanträffande
omständigheter läto ätter dö ut eller, äfven om de lefva qvar, träda
tillbaka från den offentliga skådeplatsen; endast sällan komma de åter
fram ur det dunkel, som numera höljer deras tillvara. Skiftningar
i ekonomiskt hänseende torde för slika förändringar varit en mäktigt
verkande faktor. Då således medlemmar af adeln funnos, som lefde
under små omständigheter, fjärran från de offentliga tilldragelserna,
kan det synas, som om det borde hafva varit för adeln temligen
likgiltigt, derest hans antal ökades med några nya personer, hvilka icke
på grund af sina föregåenden kunde göra anspråk på en framstående
ställning. — Vi måste dock dervid besinna, att för desse fattige
adelsmän, som i ställning och vanor icke voro bonden mycket olika, kunde
den egentliga adeln icke hysa något lifligare intresse, just på grund af
olikhet i uppfostran, vanor och syften, och kunde dessutom genom dessa
ringare utskott af adeln egendom, som varit ’gammalt frälse’, möjligen
komma från frälse under skatt. 1 Mellan de olika graderne inom adeln,
myndigare och förmögnare, obetydligare och mindre förmögne, intet
betydande och nästan intet egande, funnos inga bestämda skiljegränser,
allt gick öfver i hvart annat och den myndige delen af adeln kunde
derföre icke formelt skiljas från den omyndige, men var jämte denne
genom rätten att föra sköldemärke skild från den öfrige hopen.
Sköldemärket var derföre icke blott ett yttre kännetecken för adeln, utan
ock symbolen för adligt väsende och sinnelag. Den äldre hr Sten Sture
sade, att »han ville göra sitt insegel fullt som en dandeman, att han
hade fört sjöbladen ärligen som en dandeman och ville ock lägga dem
så i grafven.» Han förde som bekant i sin sköld tre svarta neckrosblad.
Mot slutet af den period vi här betrakta, under Gustaf Erikssons
regemente, inträdde förändringar. Han var angelägen att skaffa sig
för rikets förvaltning tjenare, som icke på grund af börd eller andra
förhållanden voro benägne att uppträda med alltför stora anspråk.
Men desse tjenare borde belönas, och belöningen antog mången gång
formen af ett sköldebref. Då af de män, som tjenade k. Gustaf och
hans söner, månge voro dugande och bragte sig upp till vigtigare
användning och högre platser i samhället, kunde adeln rekryteras med
framtidsätter.
I k. Gustafs privilegiebref för frälset af år 1526 omtalas rätten att
vara konung öfver sine landbor såsom af gammal häfd tillkommande
rådets medlemmar, emedan de med konungen draga daglig tunga och
omsorg med yttermera kost och täring än andra till rikets välfärd och
bestånd. Riddare och frälsemän utom rådet hade ock samme förmon,
1 Mistande af frälse, i fall frälseqvinna gifte sig med en bonde eller en frälsemans
son ej förmådde upprätthålla hästtjensten, omtalas i k. Magni Teljestadga af 1345
utan alla förklenliga antydningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
