Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 1. Bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖRREN. BÄNKAR. 241
rier, som törhända förekommo å bjelkar i taket och annat trävirke. Om
den lösa utstyrseln vexlade med tiden, men målningar och skulpturer
bibehöllos, måste någon stilblandning inträda i det rikt dekorerade
medeltidsrummet, en blandning, som dock torde i någon mon hafva förlorat
allt stötande derigenom att det gamla, som icke beqvämligen kunde
ändras, verkade på smaken i konservativ riktning.
I en och annan vägg bildades ett afbrott af dörröppningen till
närliggande rum. Denna öppning kunde slutas med en dörr, gjord af
trä, som i de flesta fall torde hafva bildat en fullkomligt slät och jämn
yta; omvexling å denna bereddes medels jernbeslag, om hvilkas art vi
kunna göra oss en föreställning tack vare kyrkornas jernbeslagna dörrar.
Så väl trä som jern torde hafva varit målade.
I rummet, hvars begränsande ytor voro på detta sätt utstyrda, funnos
möbler d. v. s. flyttbara föremål, icke så många som i våre dagar, ej
heller så vexlande till former eller så beqväma. Vi hafva att rikta vår
uppmärksamhet på bänkar, ;
NI 5 KO fi N A 1 /
—
stolar, pallar, skåp, bord
7 S
och kistor — härmed är
We
medeltidens förråd af mö-
bler uttömdt.
Bänken
användesunder medeltiden i
herremannens hus liksom i
bondens, men var i det förra
mera utsirad. Om
svällande soffor, hvilkas form
och stoppning äro på ett
raffineradt sätt beräknade —.2
efter kroppens naturliga 16. Hit väggarapenri.
eller tillärda behof af hvila, fi
hade medeltidens menniskor ingen aning. När bänken hade nått sin
rikaste utveckling, bestod han af en lådformig underdel, hvars
framsida dock kunde vara genombruten, af två vinkelrätt uppstigande låga
sidostycken, af ett likaledes vinkelrätt uppstigande, högre ryggstycke,
som slöt sig intill väggen. Att å en sådan sittbänk intaga en beqväm
ställning var så godt som omöjligt, man måste i allmänhet sitta upprätt.
På sin höjd kunde man sitta något lutad, med det ena benet upplagdt
öfver det andra. Den enda lindring den trötte eller svage kunde få,
bereddes genom det flyttbara fyrkantiga hyende, som plägade finnas på
bänken och kunde instickas mellan ryggen och det hårda bakstycket,
hvilket dessutom ofta hade framspringande ornament.
Att arbeta en sådan bänk tillkom snickaren, som stundom fick
biträde af svarfvaren. I en och annan kyrka finnas ännu bänkar, som
=J
—
——
c
(2/
Fig. 46. Från Råda kyrkas kor, Vermland, måladt år 1323.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
