Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 2. Tjenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Tjenare.
Innehåll: Stor tjenareskara. — Trälar. — Frie tjenare af högre och lägre art. — Biskop
Hans Brasks tjenstepersonal.
På herregården funnos regelbundet tjenare i stort antal. Å gården,
som var befästad och som derföre i nödfall skulle kunna försvaras,
behöfdes många personer, låt vara att behofvet af dem ej alltid var lika
stort, hvadan antalet stundom kunde minskas. Men äfven för de
fredliga värfven, för de rena hushållsangelägenheterna och uppassningen
hade man tjenare i mängd. Detta var ett arf från den föregående
tiden. De fornnordiska sagorna, hvilka, om än nedskrifna under
medeltiden, i månget drag återgifva de tidigare förhållandena, visa oss såväl
i den förnämes som i bondens gård en stor menniskoskara, hvars
medlemmar stodo än i lösare, än i strängare beroende af husbonden. Under
medeltiden tillkom såsom något nytt arbetets fördelning i en myckenhet
små uppdrag, som lemnades hvart åt sin man eller qvinna. Efter
uppdragens vigt infördes bland de tjenande skarorna ett öfver- och
underordningssystem, som kunde blifva ganska inveckladt.
Från den hedna tiden ärfde de kristne seden att hålla ofrie tjenare,
trälarne. Om deras ställning får jag framdeles tillfälle att tala. Här
må det vara nog att påminna derom, att de trälar, som omtalas i vår
begynnande medeltids urkunder, hafva svenska namn, samt att de
åtminstone stundom cgnade sig åt bestämda yrken: en Brynjulf var
timmerman (år 1285), en Eskil var bältare (samma år). Kyrkans lära stämde ej
öfverens med träldomen, och man drefs af fromhet till steg för dennes
utrotande. Mången enskild man och qvinna gaf, åtminstone i
föreskriften om sin yttersta vilja, friheten åt vissa trälar eller åt alla. Först
under k. Magnus Erikssons tid försvinner träldomen fullständigt. Efter
den tiden förekommo endast frie tjenare.
Den fullständigaste öfversigten af en stormans tjenstepersonal finna
vi i den ofta åberopade pappershandskrift, i hvilken biskop Hans Brasks
sekreterare gjort hvarjehanda anteckningar om sin herres hushåll,
egendom m. m. Jag lägger den der intagna redogörelsen för
tjenstepersonalen till grund för min framställning, med tillägg af upplysningar,
som jag från annat håll samlat.
Allmänna benämningen på tjenarne voro svenner, piltar, drängar,
på latin famuli och pueri. Svennen var förmer än pilten eller drängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
