Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 2. Tjenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 BERGSFOGDE. JÄGARE O. D. FODERMARSKAR. BREFDRAGARE.
bruka skog till vedbrand och byggning samt fiskevatten till ditt eget
bord och egen nytta och ej till någon afsala eller till att åt andra
lofva eller leja utan mitt särskilda lof, dock så att du fredar ekeskog
och böke och andra bärande trä, som lagen säger, och framför din
rätta afrad och alla afskylder i laga tid med god vilja, i namn Fader,
Sons och den helge Andes, amen.» Biskop Brask hade flere landsfogdar,
en vestan och en östan Stång, en i Tjust, en i Finveden. Inom hvart
område fanns någon hufvudgård, som var föremål för landsfogdens
särskilda omsorger. Inom kustområdena tog anordningen af fisket fogdens
uppmärksamhet mycket i anspråk.
Bergsfogden skötte de bergverk, som biskopen egde.
Om skälsmannen lemnas inga upplysningar; vi hafva endast
namnet att hålla oss till. Jag antager, att denne tjenare hade att sköta
själfångsten. Ordet själ stafvar visserligen under medeltiden i allmänhet
med j, men biskop Brasks sekreterare visar så pass mycken frihet i
rättstafning, att vi väl kunna antaga, att han ersatt j med k.
Jägaren skötte jagten och deltog i vårfisket. Utöfver lönen, 5
mark, erhöll han åtta alnar vadmal till en kjortel, fyra alnar till byxor,
fyra till tröja, vidare ett skjortlärft och fyra par skor. Dessutom hade
han hälften af skinnen af de djur, som fälldes, men han fick ej fritt
disponera öfver denna sin hälft förr än husbonden hade förklarat sig
icke vilja inlösa henne.
Fodermarsken skötte hästarne, som fodrades ute på bygden.
Kökemästaren skulle bese hästarne och bedöma deras värde, ty allenast.
sådane, som voro värde minst tolf mark, sändes ut på fordring.
Hästarne och de dem skötande karlarne inqvarterades i gårdarne och skulle
der hafva sin föda; hästens andel var bestämd, karlen skulle hålla sig
till den mat och det öl, som bonden kunde bjuda honom, dock var det
fodermarskens skyldighet att, om bonden var så fattig att han icke kunde
bjuda mer än den tarfligaste kost, sörja för att karlen fick med det
första ett bättre qvarter. Sjelf skulle fodermarsken vara åtföljd af
åtminstone en karl; minst 4—8 skulle följa honom vid utfärden hemifrån.
När biskopen reste på visitering i stiftet, red fodermarsken före honom
för att besörja nattqvarter.
Brefdragarne 1 voro tjenare, som ständigt voro redo att föra
husbondens bud. För dem funnos alltid hästar lätt tillgänglige; på
Linköpings gård omtalas ett brefdragarestall.
Bland biskop Brasks tjenare omtalas tre, som icke eller sällan funnos
i verldslige stormäns hus, konungens undantaget, nämligen kansleren,
kapellanen och kapellskolaren. I redogörelsen för biskop Brasks
1 I latinska urkunder omtalas en tjenare, som kallas cursor. Namnet antyder, att
han skulle fullgöra ärenden, i hvilka skyndsamhet utom hus erfordrades. Vi få
måhända sammanställa honom med brefdragaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
