Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 SKÖLDEN.
denna ridderliga drägt i alle hennes detaljer (jfr fig. 120—124).
Plåtbeklädnaden är delvis skyld af en tätt till honom slutande vapenrock,
tecknad med ett bredt kors på fram- och baksidorna; på framsidan är
vapenrocken öppen midt för bröstet, der plåten visar sig. Under den
högre armen ses gångleden, med hvilkens tillhjelp harneskhalfvorna höllos
samman och öppnades. Framför hvardera axeln sitter en rund, i vinklar
böjd jernskifva, ämnad att taga mot en anfallande lansspets och låta
honom glida åt sidan. På axlarna hvila vinglika rännformigt indelade
skifvor, som skulle mottaga ofvan riktade hugg. Den öfre armens
yttersida beklädes af en kullrig hylsa, armbågen skyddas af en rund skifva,
den undre armen är helt omsluten af en jernhylsa, den af jernplåt
bildade handsken täcker ytterligare armens nederste del. Närmast under
det egentliga harnesket ses en del af brynjan, men låret och smalbenet
äro fullständigt omslutna af jernhylsor, knät är, hvilket ju är helt
naturligt, synnerligen väl skyddadt, fotens beklädnad består af flere skärf,
som leda sig mot hvarandra.
Men icke ens med brynja och plata var man nöjd; man bibehöll
till ytterligare värn den redan under den föregående tiden använde
skölden, dock med ändradt utseende. Den hedna tidens sköldar voro
aflångt rundade, temligen store, men märkvärdigt tunne, med en kraftigt
framspringande jernbuckla, som skyddade den skölden bärande handen
och derjämte kunde användas till en kraftigt afvärjande stöt mot en
alltför närgången fiende.
Skölden kallades dels skjölder, dels buklare. Det förra namnet
motsvarar de latinska uttrycken clipeus och pelta, det senare åter det
latinska scutum. När skölden icke användes, hängde han i sköldremmen
(skioldrem) om halsen. 1 I strid bars han trädd på den venstre armen.
Medeltidens sköld förekommer i tre hufvudformer: han var rund
eller tresidig eller fyrsidig, med de nedre hörnen rundade och å insidan
inskuren.
Den runde formen förekommer endast å minnesmärken från 1100-
och 1200-talen. Vi finna honom å flere funtar (t. ex. fig. 77) och å
stenskilderier (t. ex. fig. 83), vi se honom ännu på korkapitälen i
Uppsala domkyrka, hvilka tillhöra 1200-talets slut (fig. 88). Den runde
skölden var kupig (fig. 77) eller hade åtminstone en kupig midtdel
(fig. 88).
Den aflånge, upptill rundade skölden se vi i k. Karl Sverkerssons
sigill från 1160-talet (fig. 158). Ur denne uppkom småningom den
tresidige skölden, hvilken uppenbarar sig i fig. 159, den förste sköld med
adligt märke och icke tillhörigt en medlem af konungaätten, som
förekommer i ett svenskt sigill; de rundade hörnen påminna ännu om den
1 Een skiol a arme hafdhe hwar thera (Ivan lejonriddaren); en skyöldh oppa
minom halse fördhe (Ett fornsvenskt legendarium).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
