Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRRINGAR. LAD. 419
Med perlor broderade man äfven. På den biskopsmössa, som på
biskop Kettil Karlssons tid — alltså vid midten af 1400-talet 1
arbetades för Linköpingsbisparne, finnas rika perlbroderier. Likaså på
en Vesteråsbiskoparne tillhörig mitra från ungefär samma tid, hvilken
liksom den förre, förvaras i Statens Historiska Museum. I en urkund
af år 1332 omtalas en ’ornatus dictus perlolyst’, i ett testamente af år
1452 en ’strödd hätta’, hvarmed torde menas en hätta med
perlbroderier.
Kristendomens inträde i vårt land medförde en söndring inom vårt
folk. Icke alla omfattade lika tidigt och lika lätt den nya tron eller
den nye seden, såsom man ganska riktigt uttryckte sig i det
fornnordiska språket, ty med den nya tron följde ock den sed, som hunnit
inom mellersta, södra och vestra Europa utbilda sig inom medeltidens
verld. De, som upptogo det nya, skilde sig derigenom från de öfrige,
som tillsvidare stannade qvar på ett mera
underordnadt stadium. De högre stånden bredde ut sig
på bekostnad af allmogen. /
Det nya väsendet gjorde sig gällande icke /
endast inom konstens område, utan ock i något A
så skenbart underordnadt som klädedrägten. Man
varsnar bäst i öfvergångens tid den olikhet, som
fanns mellan det gamla och det nya. Det
berättas, att norske konungen Magnus Erlingsson
(† 1184) väckte sin faders missnöje genom att anlägga vesterländsk
drägt — denna var således något annat än den af gammalt i Norge
förekommande.
ie
ėS /
—
378. Örring.
Jag har med afsigt här sammanställt konsten och drägten, ty deras
utveckling visar mycket som är gemensamt. Vid den tid, då
medeltidens sed fördes in i Norden, hade i utlandet utbildat sig en konst,
som i mycket icke var beroende af den omgifning, i hvilken den
utbildades. Det var den antika och byzantinska konsten, som upptogs
till medeltidens och undergick som sådan hvarjehanda förändringar, så
snart man i de olika landen hade hunnit sätta sig in i de nya
förhållandena och, på grund af vunnen mognad, utöfva ett visst inflytande
på hvad man från tidigare kulturer lånat. I sådan riktning fortgick
utvecklingen under den följande tiden, då äfven Norden hörde till
medeltidens verld. Inom de olika landen förekom i utvecklingen en
genomsående parallelism, men tidigt hade utvecklingen fått hos vissa nationer
ett raskare förlopp. Samfärdseln lät snart de olika framstegen blifva
Fig. 378. Efter original (funnet i Kalmar län) i Statens Historiska Museum.
1 Emaljerna å denna mitra äro mycket äldre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
