Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 4. Allvarliga sysselsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 STORE GODSEGARE.
Urkunder tillkomne långt efter Bo Jonssons död röja ett drag hos
honom, som är ytterst betänkligt. För att få mera jord skydde han
icke något medel. Konungarne hade med oro gifvit akt på
frälsemännens och kyrkans ständigt växande begär efter ökad jordegendom,
hvilket begär icke kunde ställas till freds utan att jord inköptes från
kronans skattskyldige bönder, hvarigenom kronans inkomst af skatten
måste i hög grad nedsättas. Sådan försäljning af skattegods var
otillåtlig; hvar konung hade att vaka deröfver, att kronans inkomster icke
minskades, och k. Magnus Eriksson inskärpte förbudet att sälja
skattejord till frälset. Tiderna voro emellertid sådana, att förbudet ej kunde
upprätthållas, ty i undantagsfall gafs tillstånd till sådan försäljning, och
hade man en gång kommit in på undantagens väg, var det svårt att
finna en gräns, öfver hvilken man ej fick gå. En sådan gräns måste
för öfrigt dragas på grund af godtycke; hvarföre den just på det stället
var dragen, kunde åtminstone de icke förstå, som önskade komma i
åtnjutande af samme förmon, som unnats andra. Missnöje framkallades
genom det ena ögonblickets ja och det andras nej, och i en tid, som
var uppfylld af oro, kunde det synas betänkligt att framkalla missnöje.
När trots allt förlusten i skatt blef för kännbar, fanns ingen annan
utväg än att från frälset taga tillbaka och åter lägga under skatt sådan
jord, hvars egenskap af skattejord var bevislig. På det att icke
åtgärden skulle blifva för våldsam och då man för aflägsnare tider hade
svårt att finna fullgiltiga bevis, låt vara att under medeltiden de gamle
männen synas hafva varit i högsta grad minnesgode och derför kunde
vittna äfven om sådant, som tillhörde deras barndom, fastställde man
gerna en gräns; de eganderättsförhållanden, hvilkas uppkomst låg
bortom den gränsen, förblefvo orubbade. När efter tidigare
reduktionsförsök planen omsider blef på fullt allvar upptagen år 1396, fastställdes
som gräns för reduktionsarbetet året 1363, då k. Albrekt hade kommit
till riket. Hans regering hade tydligen vida mera än föregångarnes
gynnat jordöfverflyttningen från allmogen till frälset. Vid de räfsteting,
som nu höllos, blef den ene gården efter den andre dömd ifrån Bo
Jonssons arfvingar, för att åter läggas under skatt, men det stannade
icke härvid. När räfsteting med tre hundaren hölls den 18 oktober 1399
i Vesterås, anmältes inför domarne, att Bo Jonsson hade med orätt och
öfvervåld trugat under sig en Tideke Peterssons gods söder om
Långheden, både på land och i stad, med allt hvad till godsen hörde, samt
äfven tilltvungit sig öfverlåtelsebref. 1 Målet hänsköts till de tre
hundarenas nämnder, och dessa förklarade enhälligt, att Tideke aldrig i sine
1 I behåll finnes ett bref af Bo Jonsson från år 1382, i hvilket han till en
stiftelse i Vesterås domkyrka öfverlåter en tomt vid Smedjegatan i Vesterås,
hvilken han förvärfvat från Tideke Peterssons arfvingar, men något bref af
Tideke sjelf, genom hvilket han öfverlåter gods åt Bo, finnes ej mera bevaradt.
Tideke var en förmögen och ansedd bergsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
