Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 4. Allvarliga sysselsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORE GODSEGARE. 443
silfver, hvarigenom jag fritager bönderne i Finland från att erlägga
denne skatt.
Väl må vi erkänna, att detta är en storslagen välgörenhet, hvilken,
i synnerhet det sista, — omtanken för bönderne i det åt hr Matts
anförtrodda länet — länder testamentsgifvaren till heder.
Att beakta är den omständigheten, att så månge tjenare i sine
husbönders testamenten ihogkommos med gåfvor af jord. Jordlotterne voro
visserligen icke så store, att de nye innehafvarne kunde sammanblandas
med hvad man på nutidens språk kallar godsegare, men väl blef genom
dem allmogeklassen uppblandad med element, som sannolikt icke ville
bekänna sig till bönderne, utan hellre höll fast på minnena från tidigare
lefnadsförhållanden. Under den tid, från hvilken de föregående exemplen
blifvit hemtade, skrefvo både småsvenner och tjenarinnor testamenten,
hvilkas gåfvor vittna om ganska vackre tillgångar.
Till 1300-talets senare del hör en man, som väl med sannolikhet
kan sägas hafva varit den störste godsegaren under Sveriges medeltid,
Bo Jonsson, som i sin vapensköld förde ett griphufvud. Det är mycket
hos denne man, som ännu står oförklaradt. Hans vapenmärke hänför
honom till en af vårt lands yppersta ätter, men vi kunna icke med
säkerhet utvisa, hvem hans fader var. Mäktig var han inom det
politiska området, till en tid Sveriges mäktigaste man, hvilken lät sitt
herravälde kännas tungt, men han nådde aldrig riddarevärdigheten.
Nästan den förste gång som han omtalas är det i sammanhang med
hans år 1360 i Kalmar vidtagna åtgärd att å sin sjuka hustru låta
utföra den operation, som plägar kallas kejsarsnitt, hvilket lyckades så,
att barnet kom ut ur moderns sköte med lif och kunde döpas. Det
dog genast, men den korta stund lifsgnistan hade varat, var tillräcklig
för att alla hustruns fäderne- och mödernebesittningar kunde tilldömas
den efter sonen lefvande mannen. Dennes namn förekommer under den
följande tiden i många statshandlingar, men oftare i aftal om
egendomsköp. År 1362 framställde han anspråk på en egendom, hvilka af en
för tillfället utsedd skiljedomstol underkändes. År 1364 låg han i tvist
om jordagods med sin svåger. Månge äro de urkunder i Riksarkivet,
som tala om egendomar, hvilke han förvärfvat genom köp eller byte.
Som han hade mycket jord, hade han ock tillgång till penningar och
kunde med sådane hjelpa andra, som icke hade hvad de för tillfället
behöfde. Som säkerhet för lånet mottog han jord som pant, och mången
pantsatt gård blef småningom hans tillhörighet, eftersom skulden ej
blifvit betald. Alle desse urkunder, för månge att vi skulle kunna här
inlåta oss på dem och deras uppgifter, men å andra sidan för få, att
vi af dem skulle kunna teckna historien om utvecklingen af Bo
Jonssons egendomsförvärf, visa att han var angelägen om att öka sina
besittningar; de många bytena visa, huru ifrig han var att få sine
egendomar placerade så fördelaktigt som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
