Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 4. Allvarliga sysselsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄSKUNNIGHET. 457
nedskrifna af andlige män, och dem tillkommer derförc förtjensten så
af stil som af beläsenhet. Testamentsgifvaren torde för den skrifvare
han använde, hafva dikterat de gåfvor, som han ämnade andliga
stiftelser, anförvanter, underordnade och andra.
Ju mer tiden led, desto mera började äfven lekmännen inse vigten
af bokliga studier. Mot medeltidens slut gick den ene eller andre
sonen ur högborna familjer, äfven sådane, som icke voro bestämde för det
andliga ståndet, till utlandet, för att vid dess universitet inhemta
kunskaper.
Som ett märkvärdigt drag må framhållas, att inom de stora ätterna
de qvinlige medlemmarne voro angelägne om bokliga studier. Främst
bland de qvinnor, som utmärkte sig genom sådana, hafva vi
naturligtvis att sätta lagmannen och riksrådet hr Birger Perssons dotter, den
heliga Birgitta, om hvars grundliga “beläsenhet — liksom om hennes
storartade gåfvor i andligt hänseende — de herrligaste vittnesbörd
lemnas af hennes uppenbarelser med deras rikhaltiga innehåll. Det
finnes en uppgift, att hon öfvertalade sin make, lagmannen hr Ulf
Gudmarsson, äfven han af förnämlig ätt, att lära sig läsa.
I k. Biblioteket finnes en handskrift i aflångt och smalt format,
med ett mycket rikt innehåll. Deri förekomma: 1. gamla rimkrönikan,
den som begynner med k. Erik Eriksson och lyktar med k. Magnus
Erikssons upphöjelse på tronen; 2. ’ett fagert ärende och järtecken af
Karlamagnus konung och hans tolf jämningar’; 3. det rimmade
äfventyret om Flores och Blanzeflor; 4. ’mycken skemtan om alle abboter’;
5. ’huru jul och fasta trätte’; 6. ’en bok om k. Artus och hans ärlige
män och om hr Wadion riddare (Ivan lejonriddaren); 7. ’ett höfviskt
äfventyr om Namnlös och Valentin’; 8. ’Hertig Fredrik af Normandie’;
9. ’om en man och var en riddare och hette Tungulus’; 10. den lilla
rimkrönikan; 11. den prosaiska krönikan, hvilken dock icke är fullständig,
slutet har gått förloradt. Under slutet af nr 9 står årtalet 1457, och
detta år skrefs således åtminstone denne del af handskriften. Nr 6 slutar
med en bön, att Gud, som allting förmår, ville bevara den fru Märta,
som boken eger, må hon med Guds miskund lefva i englars sällskap
i himmelrik förutan ände, och må i verlden henne glädje sändas, medan
hon vill här bygga och bo. ’Hon är dygdelig, det mågen I tro, Gud
gifve henne heder evinnerlig, ty hon hafver sig mycket höfvisklig’.
Enligt framlidne excellensen G. A. Sparre, den ypperlige kännaren
af vår medeltids slägtförhållanden, kunna vi tänka på fyra fruar, som
vid midten af 1400-talet förekommo under namnet fru Märta, nämligen
en, som var dotter af hr Magnus Gren — landsförädaren — och gift med
hr Kristiern Bengtsson, af Öxenstjernornas ätt, en, hvars fader i sitt
vapen förde tre rosor, och som var gift med hr Måns Bengtsson (af
ätten Natt och Dag), Engelbrekts mördare, en annan, hvars fäderneätt
också förde tre rosor i vapnet och som var gift med hr Jöns Posse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
